Det blir alltmer klar vilken verkan Januariöverenskommelsen (Jöken) får. Häromdagen sa nämligen Finansministern att det inte hinns med någon skattereform före nästa riksdagsval. Redan tidigare har omvandlingen av Försäkringskassan skjutits upp. Och förhandlingarna om LAS strular och tycks också gå i stå. Osv. Löften från gökboet ska man kanske inte lita på, men ändå.
Bilden av Jöken klarnar. Den vill framstå som en ambitiös handlingsplan, Men är en önskelista. Några vackra ord utan rimlig chans till framgång i ett politiskt centrum som domineras av proppen Orvar, dvs S och Mp. Det är inget sensationell i detta konstaterande. Många kloka människor insåg nämligen att förhalning var S-strategin nummer ett för att rädda sin maktställning. Enligt valspråket ”Makten framför allt. ”
Det intressanta är enligt min mening att time out också begärts av L- och C-partierna. De ville inte styra utan bara vänta i fyra år, alltså till nästa val 2022, och då hoppas på att SD förlorat folkets stöd. Till bilden hör att L-partiet vill få tid att slicka sina sår och försöka finna såväl en ny ledare som en ny politik. Dessutom tycks C-ledaren ha valt en utökning av sin familj framför ambitionen att styra landet på allvar. Alla är politiker som ser om sitt eget hus.
Jag menar att en lösning enligt mönstret time out i fyra år enbart är något som yrkespolitiker kan tänka sig: ”vi sätter oss vid köttgrytorna och väntar till nästa val, då läget förhoppningsvis är mer gynnsamt”. Alltså en tanke på det egna livet och försörjningen, framför omsorgen om en nation som skriker efter stora reformer. Inte undra på att SD vinner väljare i massor. Eller att politikerföraktet ökar i takt med den politiska klassens omsorg om egna intressen.
