I flera bloggar har jag kritiserat DN. Idag läster jag ledarskribenten Lisa Magnussons text, rubricerad ”Sådana som jag hamnar aldrig på fel sida av historien”. Textens inledning fick mig att sätta mitt goda morgonte i halsen:
Jag är så avundsjuk på alla som deltar i klimatprotesterna. Tänk att stå där i folkmassan och skandera slagord med Greta Thunberg, och känna urkraften, känna historiens vingslag. Jag vill också vilja vara sådan. Men tyvärr vill jag inte. För så fort många är överens börjar det krypa i mig, och jag söker mig instinktivt bort (min fetstil).
Magnusson beundrar uppenbarligen Greta T:s slagord. Men vill inte själv delta i klimatprotesterna. Detta är det mest besynnerliga jag läst på ledarsidan i DN, tror jag (förvisso i stenhård konkurrens). DN är ju en av landets främsta skapare av megafonen Greta T. Varje dag hyllas hon. Vad vore Greta T utan mediernas körsång? Så Magnusson gör faktiskt det hon skriver att hon inte vill. Läs om meningarna med fetstil och försök utröna vad Magnusson egentligen vill.
För den som så långt orkar och vill läsa mer länkar jag till hennes text idag och igår:
Dagens text: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-sadana-som-jag-hamnar-aldrig-pa-fel-sida-av-historien/
Gårdagens text: https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-det-ar-inte-meningen-att-julen-ska-vara-harlig/
Om det är någon som förstår vad Magnusson menar och är ute efter i någon av de två texterna, så mejla gärna mig. Att läsa dessa texter kräver såväl en tolk som en terapeut. Och detta på ledarsidan i landets till upplagan största morgon tidning. Spillror av orden går att förstå, men knappast sammanhanget.
Mitt intryck är att hon bara skriver på för att fylla en spalt per dag. Det blir stressigt i tider av julplanering. Att tänka fritt framstår därför som viktigare än att det blir något vettigt sagt. Magnussons texter är inte bara ytterst oklara. De är dessutom späckade med egotrippade resonemang. En navelskådning som tyvärr blir allt vanligare i stora medier, men som är främmande för en ledarsida. Där brukar målet vara klara samhällsanalyser, så gott det nu går för skribenter med politiska ambitioner.
Att Magnusson trampar på tunn is syns i båda texternas. Den senare hade för övrigt först rubriken: Julen ska inte vara god. Rubriken är sannerligen magstark, alla kategorier, varför en dämpande korrigering senare gjorts (”det är inte meningen att julen ska vara härlig”). Magnusson brakar pladask genom isen. Hon ska vara glad för att hon befinner sig på grunt vatten.
