På kort tid har det visat sig att två anställda på Arlanda flygplats är säkerhetsrisker. Det har därför tvingats sluta. Så bra.
Men i bakgrunden finns åtminstone tre säkerhetssystem som inte klarat av sin uppgift. För det första har Swedavia/Arlanda Security en uppgift att kontrollera sina anställda. För det andra ska SÄPO gör en säkerhetskontroll av blivande anställda. För det tredje ska Transportstyrelsen utöva tillsyn över personal som rör trafiksäkerheten på Arlanda.
Trots minst tre myndigheter har det inte funkat. Eller rättare sagt:på grund av tre myndigheter i samma båt går kontrollen i stå. Alla litar på varandra. Den ena vet inte vad den andra gör.
På SR i morse avslöjade en chef på Transportstyrelsen kanske sanningen. Myndigheterna tillåts nämligen inte dela med sig av alla relevanta uppgifter. Boven är alltså den heliga svenska sekretesslagstiftningen. Flera myndigheter har klagat på att de saknar samverkan med övriga offentliga organisationer. Information finns, men får inte delas. Inte ens i jakten på bovar och andra riskpersoner.
Om nu Transportstyrelsen enligt lag ska utöva tillsyn över anställda på flygplatser måste myndigheten ges full insyn. Det är ju självklart. Men inte funkar det så. Flera politiska partier är ansvarig för denna infarkt vad gäller information mellan myndigheter. Men mest L-partiet. Som har så stora drömmar och ideal om integritet, men som inte begriper att juridiken måste fungera i praktiken.
Det är hög tid för översyn av sekretesslagen och Datainspektionen. Varför händer inget? Svaret är bristen på politisk kompetens i Sverige. Och den oheliga allians som JÖKEN medfört. Rena gökboet!
