Då jag tittar tillbaka på min bloggar ser jag ett flöde av ensidig kritik av skeenden i samhället. Många negativa påståenden från min sida. Kanske är mina texter ett utflöde av den äldre mannens svårighet att anpassa sig till en ny tid, något som ständigt händer. Kanske den gubbighet som etablerade medier anklagar den växande mängden bloggare för. Hursomhelst är min kritik nog inte så hoppfull som många begär. Inte heller fylld med positiva exempel för framtiden.
Men jag har inte startat bloggen för tala om mig själv eller om det goda liv som jag och många andra lever. Tanken är från början att kritisera allvarliga tendenser i nutidens Sverige. Med den ambitionen blir det förstås inte plats för många muntrationer eller roliga historier. Även om Sverige i huvudsak är ett gott land att leva i är det ändå något av ett felfärdssamhälle. Det finns med andra ord mycket att kritisera. Och alternativ går ofta att finna.
Jag sticker inte under stol med att jag själv har det gott. Genom kritiken håller jag igång tänkandet i banor som jag själv gillar. Jag läser många goda böcker, tidningar och artiklar på nätet. Och skriver annat än bloggar. Spelar ännu ibland golf, men mer sällan och mindre bra. Försöker få familjens goda hundvalp, gårdshunden Pigge, att anpassa sig till människornas liv (med varierande framgång). Odlar grönsaker, plockar svamp och lagar mat. Dricker mycket gott rödvin. Och pratar också en hel del strunt och gläds över enkla skämt. På det hela taget försöker jag njuta av livet på just det sätt jag själv önskar. Utan att anpassa mig efter mediernas syn på hur vi bör forma våra identiteter. För övrigt är det kanske väl sent för en gubbe att genomföra en transformation à la journalisternas och psykologernas många önskningar…
Torsten Sandström
2019-10-28
