Idag har flera stora tidningsmedier samma rubrik:
En budget som gynnar män och höginkomsttagare.
Det är säkert inte fråga om berömmande ord. I vårt likriktade land med vänsterns journalister bakom tryckpressarna plockas ständigt samma perspektiv om strukturer fram. Folket tänker till höger medan medierna propagerar vänsterpolitik. Liksom V-partiet älskar journalisterna höga skatter för framgångsrika. På så vis blir alla mer lika, har de fått lära sig på folkhögskolorna.
Hälften av befolkningen är män. Bara några procent av männen har glädje av av de skattesänkningar det talas om. Men bland de gynnade är inte alla män. Så hur i all världen favoriseras just män i den nya budgeten?
Till saken hör att de få som gynnas av den slopade värnskatten även efter sänkningen betalar skyhöga belopp i skatt till stat och kommun. Ingen tacksamhet för det uttrycks i rubrikform. Där gäller köns- och klasskamp. Året är 2019. Inte 1919 i revolutionens Sovjetunionen, som man skulle tro. Sverige som efter skattesänkningen ändå har världens högsta skatt på marginainkomster (omkring 60%). Vår nation leder alltså en föga hedersam liga. Men vår välfärd är inte högst i världen. Det slösas med andra ord friskt i statens ledning.
