Varje dag rapporterar medierna om minsta steg som Greta Thunberg tar. I går var det vindstilla på Atlanten. Idag blåser det. Massor av CO2 har slösats på den båt hon reser med, för att inte tala om medieuppbådets alla flygfärder mm. Ändamålet helgar medlen, påstås det. De stora mediehusen står på knä framför det barnhelgon som de själva skapat. Om de inte placerat henne i strålkastarnas ljus hade hon fortfarande varit en vanlig skolflicka. Men inte längre.
Liksom gökmamman placerar sina ungar i andras bon har alltså medierna värpt det ägg som nu reser världen runt för att predika klimatkris. Märk att det inte är några unika och omvälvande ord eller forskningsresultat som Greta presenterar. Hon är bara en apostel för den officiella och ensidiga svenska synen på miljön. Möjligtvis är det ett rimligt budskap. Kanske inte. För det finns så många variabler avseende solens utveckling, i skeenden i luften och havet samt inte minst rörande möjlig teknisk utveckling för att producera elektricitet utan CO2. Alla dessa komplicerade skeenden ligger långt bortom mediernas och Gretas vilja och kompetens. Mediernas fokus på gökungen Greta tränger ut alternativa och viktiga miljöaspekter ur boet.
Min gökmetafor har även en allvarlig sida avseende hur vuxna människor använder Greta som en bricka i spelet om miljön. Hon är antagligen själv medveten om detta. Men hon är ändå bara ett barn, som för tillfället erbjuds glaspärlor för sin upphöjda roll som apostel. Hon har blivit ett medialt guldägg. Det talas om enorma penningbelopp som Greta kan dra in för olika arrangemang. Kloka föräldrar borde ha armlängds avstånd till en guldgruva som kan komma att sina och där utvinningen riskerar att skada personen Greta. För att hålla kassaflödet uppe – och trygga sin egen försörjning – lockas föräldrarna nu resa runt jordklotet för att visa upp sin guldklimp. Det påminner om hur forna tiders ägare av nöjesfält utnyttjade märkliga människor och djur i burar. Och medierna applåderar. Nu tycks det som hon frigörs från den skolplikt, som enligt svensk lag gäller för andra barn i landet, för att kunna exploateras fullt ut. Skådespelet är motbjudande. Och medierna samt hennes föräldrar bär ett tungt ansvar.
Men medierna bara hejar på. Och dessutom slänger de skit på personer som vågar vara kritiska. De kallas för äldre män som förnekar problem med klimatet. Frågan är vem som har den mest genomtänkta och balanserade synen på Sveriges miljöproblem? Och vem som visar mest mänsklig hänsyn gentemot ett barn som utsätts för medial trafficking?
Torsten Sandström
