I tidigare bloggar har jag kritiserat en tydlig utveckling mot att Sveriges politiker bildar en gemensam klass. Allt för att säkra framtida generationsskiften och stänga ute nykomlingar. Bra betalt, säkra villkor, goda reträttposter och familjesammanhållning (äktenskapsallianser och gynnande av anhöriga) är en del av verktygen.
Nu läser jag nyheten att Annie Lööf väntar sitt andra barn, vilket är en god nyhet för hennes familj. Men för den som menar att folkets intressen går före de valda politikernas personliga förhållanden är det plats för en fundering i det klassperspektiv jag inlett med. Kan det vara så att hennes familjerelationer går före hennes ansvar mot väljarna, som i två val 2014 och 2018 röstat för att avpollettera S-regeringar?
Givetvis har hon full frihet inom familjeförhållandet. Men om hon i två valrörelser lovat att avsätta regeringar S – och haft möjlighet till detta – men ändå släpper fram S igen så finns det anledning att fundera. Första gången föddes barn nummer ett, nu 2019 barn nummer två, som sannolikt är inplanerat. Jag förstår mycket väl, som sagt, att man vill föda i lugn och ro. Men frågan är om man då ska ha rollen som partiledare. Min bild är att folkets val får träda tillbaka för Lööf egna familjära. Under fem års tid har hon inte levt upp till att ansvar mot väljarna!
Min kritiska vinkling får ytterligare kraft om man ser på situationen inom Alliansen efter valet 2014. Annie vill som sagt ha barnledigt. SD har en sprillans ny partiledare och även M-partiets chef är ny på sin post. Båda befinner sig i en PRAO-ställning. Alla tre ledarna har alltså privata skäl för att slippa ta över regeringsmakten. Och så väljer man DÖ-trixandet för att låta S-partiet fortsätta. Och 2018 väljer C och L knepet med JÖKEN. I fem års tid luras folket på valkonfekten.
Min bild blir att den politiska klassen leker med statsmakten. Det offentliga blir deras privata excersisplats. Och folkets val tillåts inte styra landet. Det rätta är i stället att stenhårt jobba för ett regeringsskifte. Men det struntar den politiska klassen i.
Och så talar de om att politikerförakt är något förfärlig. Kanske är det logiskt?
