Hans Ingvar Roth är professor i mänskliga rättigheter vid Stockholms universitet. Han är inte jurist och sysslar alltså inte med rättsvetenskap. Däremot med etik eller moral, ett ämne som verkligen är tänjbart vad gäller tesernas sanningsvärde. I SvD igår kritiserar Roth SD för att partiet vill öka skyddet för de homosexuellas rättigheter. Han menar att SD inte kan bryta ut en fråga av flera inom Human Rights. Mänskliga rättigheter är inte ett ”smörgåsbord” menar Roth. Man måste argumentera för allt som kan rymmas inom HR-defintionen påstår han.
Roths kritik är märklig. Den är värdig en etiker och moralist. Alltså allt eller inget! Den som inte godtar varje stavelse är en kättare. Vartenda ord i sanningens HR-bibel måste nämligen respekteras och hyllas, enligt Roth. I själva verket är HR-regleringen vag i sina kanter. Många frågor är öppna för tolkning i stort och smått. Flera västerländska nationer har i olika avseenden delade meningar, exv om asylrätt. Sverige har nyligen gjort närmast en helomvändning i flyktinglagen. Allas tillgång till bostad ses som en mänsklig rättighet – något som bör medföra att Sverige riskerar att ses som en avvikare från folkrätten. Även rörande barnkonventioen och flera andra folkrättsliga avtal har olika länder delade meningar eller olika tolkningar.
Jag menar därför att Roths ståndpunkt är orättfärdig. Att han är ute efter att jaga SD är en annan sak. Eller kanske själva huvudsaken? Så blir det i allmänhet när politik blandas samman med forskning.
