Även om ordet terror är för starkt är det en liknande taktik som numera brukas av etablissemangets politiker och medier. I miljödebatten är det legio. Klimatet och djurarter i riskzonen presenteras som ett undergångsscenario, påminnande om Noaks båtbygge för rädda livet på jorden. I morgon är det slut med oss, säger snart SvD. Vidare projiceras andra världskrigets skräckhändelser för sjuttiofem år sedan som om de håller på att återvända i idag. Främst är det Hitlers skugga som medierna låter falla över partier som etablissemanget ogillar (Bondeförbundets och Högerpartiets förvillelser beskrivs däremot endast olyckliga snedtramp).
Terror med bomber och våld är självklart något förskräckligt. Detsamma gäller enligt min mening skräckbilder som manas fram via propaganda. Detta oavsett de samhällsproblem som står i fokus. Terrorn stänger nämligen dörren till det öppna samtalet. En sansad debatt för och mot blir omöjlig. Det gör att folk agerar under påvekan av skrämsel. Då fattas sällan goda politiska beslut.
Jag delar inte den politiska retoriken hos Europas rörelser på högerkanten. Men dagens Ungern, Polen, Italien, Österrike osv kan inte jämföras med 1930-talets. Deras åsikter elimineras inte genom etablissemangets skräckbilder. Högerns retorik sammanhänger delvis med europaelitens tafatthet och manipulationer. Däremot kan metodisk och öppenögd kritik få verkan, såväl avseende miljön som högern inom Europa. Terrorscenarier medför däremot endast låsningar. De kritiserade känner inte igen sig och uppfattar motståndarna som infama.
Rätt taktik pekas enligt min mening ut av Karl Popper och George Soros: Det öppna samtalet på förnuftets grund.
