På ledarsidan i dagens DN skriver Peter Wolodarski:
”Vakna upp – SVT och SR är i fara
Det politiska hotet mot SVT och SR är på riktigt. Om public service avskaffas skulle mediemångfalden och svensk demokrati betala priset. ”
I ledaren berättas att de skattefinansierade medierna får 8,4 miljarder kr per år. Att han försvarar dem är knappast oväntat. Han nämner inte med ett ord vad kritiken mot SVT/SR går ut på. Han säger enbart att de anklagas för att representerar ”staten”. Medvetet skjuter chefredaktören alltså över målet. En mångårig kritik gäller en tydlig vänstervridning, som också bekräftats i forskningsrapporter avseende journalistkårens partitillhörighet av professor Kent Asp.
Varför säger Wolodarski inget explicit om vänstervridningen? Svaret är självklart. Även på hans tidning gäller samma problem. Och det varken vågar eller vill han lyfta. Möjligtvis är han svagsynt. I så fall bör han sluta skriva ledare. Bums. Wolodarski talar om ”mediemångfald”. Åsiktsmångfald önskar också jag se mer av i hans egen tidnings texter.
Själv är jag glad över den begynnande rörelsen mot SVT/SR. Antingen avveckling eller bantning. Jag hoppas på det senare och en satsning enbart på kvalitet. Men i så fall krävs ett nytt regelsystem, med skärpt kontroll såväl intern som externt. Framför allt måste det systematiska smygstödet åt vänsterhållet lyftas fram och kapas bort.
Hur den interna kontrollen funkar vet ingen – chefen Hanna Stjärne säger sig nämligen själv inte se någon politisk vinkling. Hon ser kanske inte det som hon själv sympatiserar med och tycker är OK? De pensionerade justitieråd som extraknäcker med extern granskning har likande problem. De silar mygg och sväljer kameler. De jobbar därför med det som brukar kallas legitimering. I klarspråk sprider de dimridåer så att folket ska tro att verklig kontroll äger rum. Med i stort sett vändande post läggs kritiska anmälningar ned på rad…
Det verkar som synsvaghet är en yrkesskada inom elitens mediesystem. Det bekräftas också av det dagliga flödet av texter och programinslag. Tyvärr.
