Få journalister erkänner att de själva ibland producerar fake news. Men emellanåt kan en kollega påtala det. Följande faktakoll från Hanna Kjöller i DN 2019-04-09 är ett exempel på god journalistik.
http://www.dn.se/ledare/hanne-kjoller-ett-brottsoffer-ar-inte-sjalvklart-det-basta-sanningsvittnet/
Jag har tidigare diskuterat mediernas upptagenhet med just väktarnas påstådda våld. Min poäng var att medierna borde syssla med självkontroll. Nu visar det sig att väktarna tycks ha gjort sitt jobb enligt regelboken. Och att det är kvinnan som bluffar grovt. Och journalisterna, som i nio fall av tio, alltid tar ställning mot ordningsmakten lyssnar på henne och skriver en skriande anklagelse mot väktarna. Alltså den vanliga klagovisan.
De stora mediahusen anklagar flitigt fria skribenter för att syssla med fake news. Och så gör ”finjournalisterna” det själva. I flera reportage med förstasidesrubriker och bilder har DN själv kölhalat väktarna. SR/SVT har krävt striktare kontroll av vaktbolagen och väktarnas åsikter (som påståtts vara till höger). Och så visar Hanne Kjöller att det bara gäller att kolla fakta, varefter sanningen uppenbaras. När får vi se rubriken ”Fake news på DN:s förstasida”?
Jag menar inte att medierna generellt sysslar med fake news. Men det händer. Däremot menar jag att de gärna och ofta skriver PK-reportage. Då blir det gärna budskap med svag sanningshalt och massor av åsikter och känslor.
Torsten Sandström
PS! Några dagar efter Hanne Kjöllers fina artikel (på ledarsidan) återkommer de nyhetsjournalister som jagat väktarna i T-banan. Men inte med en ursäkt, som man väntat sig. Nu jagar de en av väktarnas högeråsikter på internet (yttranden som i och för sig måste ses som diskriminerande). Det verkar som landets journalistseminarier lär ut att den egna professionen är ofelbar. Den kallas den tredje statsmakten. Pyttsan, säger jag. Möjligtvis ”den vänstra handen”.
