På DN Debatt presenteras dagligen aktuella inlägg. Samtidigt
bjuder tidningen in läsare att sända in kortfattade repliker. Den 11 mars 2018
presenterades på debattsidan en artikel som skrivits av 16 universitetslärare i
folkrätt. Rubriken var ”Oroande jakt på kryphål i flyktingkonventionen.”
Artikeln tar bland annat sikte på den danska socialdemokratins förslag att
slopa asylrätten vid nationens gräns för att i stället öppna asylkontor i
anslutning till flyktingläger kring Medelhavet. Författarnas tes är att
förslaget strider mot en rad folkrättsliga konventioner. Dessutom är det
omoraliskt. Läs själv.
https://www.dn.se/debatt/oroande-jakt-pa-kryphal-i-flyktingkonventionen/
Jag har tidigare (2018-02-23) på denna blogg hastigt
presenterat det danska förslaget. Jag har också med kort motivering skrivit att
förslaget är värt att fundera på. Min tes är att de 16 juristerna nog har rätt
i att förslaget strider mot ett antal konventioner. Men jag menar att man inte
kan stanna vid detta rättstekniska och dogmatiska konstaterande. Alla regler
måste kunna förändras om det finns goda skäl. Det gäller därför att undersöka
om det danska förslaget öppnar för mer eller mindre humanitära lösningar än i
dagsläget. Stöd för min åsikt hämtar jag hos den väl renommerade Oxfordforskaren
Paul Collier, som kallat den svenska invandringpolitiken ”en huvudlös omtanke”.
I tro om att DN menar allvar med sin inbjudan till repliker skrev jag därför följande
korta inlägg:
Argument för en mer humanitär asylrätt.
Jag läser i DN 2018-03-11 att
Sveriges samlade företrädare för ämnet folkrätt vill bevara nuvarande
rättsregler om flyktingars rätt till asyl. Forskarna anför en rad argument för
detta, skäl som har sin bas i internationella konventioner, som vårt land
undertecknat. Det är för jurister naturligt att traditionen försvaras. Särskilt
om det rör normer från den trädgård som man själv till vardags odlar. Jag har
respekt för mina kollegors yrkeskunnande och deras moraliska ambitioner. Men
varken folkrättsliga konventioner eller lagar är huggna i sten. Och det finns verkligen
starka praktiska och juridiska skäl för en ändring av nuvarande regelsystem. En
ny verklighet rörande transporter och kunskapsförmedling kräver nämligen nya
humanitära lösningar.
1. Sjöresor är (som vi tydligt fått bekräftat) förenade med livsfara.
Asylrätt vid mottagarlandets gräns framstår därför som en riskfylld lockelse.
2. Flygresor är bara en lösning för den som är välbärgad (relativt
sett). Men för dom är det en bekväm genväg.
3. Organiserad flyktingsmuggling är ett allvarligt problem för den som
måste betala dyrt för ett högst osäkert mottagande som flykting. Kriminella
nätverk är de säkra vinnarna. Många besvikna flyende tvingas återvända.
4. Boende i flyktingläger sidsteppas av dem som via organiserade
transporter själva tar sig till ett mottagarland. I lägren hopas monumentala
problem. Att forma ett system som bygger på en planerad utslussning – och som
eliminerar de faror som nyss nämnts – är en humanitär välgärning av högsta
rang.
5. EU klarar inte att lösa flyktingfrågan. Medlemsnationerna drar åt
olika håll. Ett nytt regelsystem måste helt enkelt sättas på plats via EU och
dess medlemmar. Annars riskeras unionens framtid. Då duger det inte att peka på
(snart sjuttio år gamla) normer från en annan historisk scen.
6. EU:s nationer måste trygga de nyanländas integration. Från 2014 har
mer än 200.000 flyktingar begärt asyl i Sverige. Det är självklart att en så
omfattande invandring skapar mottagandeproblem rörande bland annat boende,
skolor och sysselsättning. En ordnad integration är därför också en viktig
humanitär fråga.
Jag förundras över hur mina
kollegor så blint kan stirra på existerande normer, som inte lyckas lösa
nutidens problem. För mig är det en sann mänsklig handling att, liksom Danmarks
socialdemokrater, söka efter nya rättsliga lösningar på rådande
flyktingsituation. Problemen under 1-6 ovan begränsas genom en asylprövning på
platsen, vid eller kring, Medelhavets alla flyktingläger. Därför verkar detta
vara en rimlig fråga att utreda.
Torsten Sandström
Professor em i civilrätt vid
Lunds universitet
Efter några dagars väntan tackar DN för min replik och säger
att man inte vill publicera den. Ingen motivering. Min slutsats är att det går
an att publicera vad konventionerna säger och att de 16 författarna (uppenbarligen)
tycker att reglerna är bra som dom är. Däremot vägrar DN att bjuda in till en
öppen diskussion, som kanske mynnar ut i att nya regler erbjuder ett bättre humanitärt
skydd för flyktingmajoriteten. Det sägs ibland att den svenska åsiktskorridoren
snävas till och att vissa ämnen beläggs med tabu. Tråkigt nog verkar DN, landets
största morgontidning – med beteckningen oberoende
liberal! – bidra till denna mörkläggning.
SvD är däremot djärv och öppen då man 2018-03-03 publicerar
följande debattartikel på ett tema som liknar det jag lyft (en vecka tidigare)
på min blogg. En svensk historieprofessor i Roskilde, Hans-Åke Persson skriver
under rubriken ”Danska utspelet sätter fingret på en öm punkt”:
https://www.svd.se/danska-utspelet-satter-fingret-pa-en-om-punkt
Läsaren av min blogg får själv bedöma vad som bör eller inte
bör diskuteras i denna asylfråga.
Torsten Sandström
2018-03-18
