När manliga svenska politiker avgår blir dom lobbyister. Dom
säljer ut sitt offentliga kontaktnät till privata affärslivet och får mycket bra
betalt. Dörröppnare brukar visst denna manliga vaktmästarsyssla kallas. Killar som inte av egen maskin kan fixa jobb kan kanske bli diplomater på Island, Jordanien eller Sydkorea. När
deras kvinnliga kollegor, modell (s), slutar skaffas dom lågbeskattade jobb i
internationella organisationer. Och jobbförmedlingen betalas med statliga
medel, från departement, SIDA mfl.
Margot Wallström är typexemplet på en person som gjort karriär
denna väg. Hon har blivit smått förmögen på kuppen. Mona Sahlin missade tråkigt
nog jobbet på ILO i Genève, en ansökan som kostat svenska staten omkring en miljon kronor
att marknadsföra. SIDA-chefen Charlotte Gornitzka lyckades bättre med en ny
anställning på OECD i Paris. Men det blev dyrare, omkring 12 miljoner miljoner
kronor fick svenska staten punga ut (samfinansierat mellan regeringen och
SIDA). Men det var det uppenbarligen värt. Den s-märkta partisekretaren Carin Jämtin
kunde nämligen äntra SIDA-toppen i Charlottes ställe. Och så nu Åsa Regnér, som ska befordras till en
generöst beskattad toppanställning på FN i New York. Vad det kostat
skattebetalarna i transferavgift är ännu oklart (men vi betalar redan omkring
11 miljarder per år till FN). Kanske är
befordran bra även för Åsas familjelycka. Hennes make jobbar nämligen på Microsoft
i Sverige och kan troligtvis befordras till något USA-kontor i hennes närhet?
Lyckan är stor på den internationella kvinnodagen. Åtminstone
för dom som tillhör det politiska etablissemanget, vårt nya frälse. Vem minns längre socialminister Gustav Möller (s), som sa att varje slösad skattekrona är en stöld från svenska folket.
