Sverige brukar
vara stolt över sin tidiga vurm för statistik. Grunden lades genom
Kyrkobokföringen och Tabellverket från 1600- respektive 1700-talen (tidiga
tecken på strävan efter en stark statsmakt). Det brukar ses som en styrka att vi
länge samlat många fakta om människorna och deras liv. På så vis kan privata
och offentliga intressenter fatta väl grundade beslut. Det finns därför en
gedigen statistik om stort och smått i landet. Och år efter år samlas nya
uppgifter in. Det rör sig om såväl trevliga som otrevliga uppgifter. Efter
vederbörlig anonymisering har massvis med intrikat information samlas in
rörande olika grupper av individer.
Men intressant
nog inte när det gäller alla aspekter av den invandring till landet som skett
på senare år. Den ena sidan av invandringen redovisas förvisso fortlöpande via
olika myndigheter. Rikliga och raka uppgifter finns således om antal, åldrar,
kön, utvandringsland, uppehållstillstånd mm. Rörande den andra, den mer
känsliga eller kontroversiella, sidan av inflyttningen är uppgifterna mer dunkla
och svårtillgängliga. Landets politiska elit saknar nämligen ambition att
statiskt kartlägga vissa känsliga problemområden.
Nationalekonomen
Tino Sanandaji är författare till boken ”Massutmaning” (2016), i vilken han presenterar
invandringens samhällsekonomiska effekter. Även om ganska många enskilda
forskare lämnat viktiga bidrag – också vissa myndigheter – visar Sanandajis bok
att det inte är enkelt att bestämma en prislapp. Han lägger ett pussel med
siffror från olika håll. Den officiella tesen om att invandringen är ett
lyckokast för nationen, något som ska bota ett åldrande Sverige, verkar dock
vara felaktig. Endast få nysvenskar har den kompetens som behövs. Och omkring
40 % av de nyanlända (i arbetsför ålder) saknar jobb och måste alltså försörjas
genom bidrag. Och dom som skaffar sig jobb får i snitt lägre lön än infödda. Dom
allra flesta hamnar alltså i pensionsfällan. Den svenska nationalekonomins
främsta guru, professor Assar Lindbeck, menar att alla politiker bör läsa
Sanandajis bok. Men det offentliga Sverige tar emot boken med största möjliga
tystnad. Dåvarande inrikesministern Anders Ygeman fnyser åt den. Sanandajis ord
strider nämligen mot det som eliten anser sant.
Svårigheterna
att mäta kostnaderna sammanhänger också med problemet att bestämma
invandringens följdeffekter på olika områden, såsom rörande skolundervisning,
boende och bråk i invandrartäta områden. Detta gäller framför allt kriminalitet,
dvs de nyinflyttades andel bakom polisanmälda brott och fängelsedomar. Åldriga undersökningar
avseende åren 1997-2001 (Brå 2005:17) tyder på att utrikes födda mer än 4
gånger oftare begår allvarliga brott än inrikes födda. Men justitieministern Morgan
Johansson vägrar att ge Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att skaffa in
aktuell statistik.
Den officiella
förklaringen är att inget nytt förväntas
framkomma. Ett sådant orakelsvar är i sig anmärkningsvärt. Dessutom betvivlar
jag svarets sanningshalt, med tanke på alla uppgifter om småsaker som annars
samlas in i landet och presenteras i statistiska tabeller. Den verkliga
förklaringen är antagligen rädslan att en obehaglig sanning riskerar framkomma,
dvs fakta som spelar dom politiska motståndarna i händerna. Det officiella
Sverige vågar med andra ord inte utreda den statistiska verkligheten bakom de
nyinflyttades kriminalitet. Detta syns också i flera rapporter från Brå där
resultaten genomgående vinklas så att myndigheten slipper att tala om
gärningsmännens nationella härkomst. Man talar i stället om gäng, nätverk, narkotika,
utbildning etc, orsaker som inte ringar in skillnader mellan geografiska
kulturer. Mot bakgrund av den svenska nationens historiska rykte rörande
”folkbokföring” måste rädslan för kalla fakta ses som uppseendeväckande.
Vi hör varje dag
talas om mord och allvarliga våldsbrott i storstädernas förorter. Allmänheten anser
att problemet har näst högsta politiska dignitet (efter brister inom sjukvården).
Om politikerna ska finna en lösning måste självklart en detaljerad bild skaffas
fram av personerna bakom de allvarliga brotten. Allt från ålder, utbildning,
ekonomisk status till hur lång tid personen eller hans familj vistats i landet.
Någon invänder: varför har den nationella bakgrunden betydelse – brott som
brott? Jag svarar: tänk på Fatime Sahindal, som mördades av sin far för att hon
gick sin egen kärleksväg. Bakom detta mord, som några vill kalla ”hedersbrott”,
finns en närmast medeltida klankultur, där gruppen själv bestämmer
spelreglerna, skipar rättvisa och ytterst använder sig av blodshämnd. Maffior
är den moderna motsvarigheten. Här finns den främsta förklaringen till
förortsvåldet.
Jag och många andra
anser att samhället måste ta upp kampen mot dessa onda minoritetskulturer.
Västerlandets framgång beror delvis på att vi befriat oss från klanernas spelregler.
Vi har byggt våra samhällen på den individuella frihetens grund, på det öppna
samhället, två friheter som ska kontrolleras av självständiga domstolar. Sveriges
politiker har emellertid svårt att hantera klanernas interna moraliska
värderingar. Respekten för invandrarnas språk, kläder och kultur förefaller
ibland större än för svenska modersmålet, flaggan och landskapsdräkterna. Jag
är ingen blågul knätofsromantiker. Men tycker att vi måste ta krafttag mot
klanernas strävan efter självbestämmande. Och då måste självklart först klanernas
medlemmar pekas ut och identifieras.
Mycket tyder på
att den allvarliga våldsvåg vi nu ser i förorterna har sina rötter i denna främmande
kultur. Men först med statistik på bordet kan ett klart svar ges. Svaret hjälper
oss dessutom att ta ställning till en framtida invandringspolitik. Så länge vi
inte klarar av att hantera klankulturens våldsbrottslighet bör rimligtvis effekten
bli en mer restriktiv framtida invandringspolitik (även om bara en minoritet
begår brott). Det som hänt Fatime Sahindal och hennes tjejkompisar är mycket
allvarligt. Men det dödliga gängvåldet i förorterna har större proportioner. En
restriktiv invandringspolitik är delvis redan på plats i utlänningslagen (efter
riksdagsmajoritetens helomvändning 2016). Men lagen sägs vara tillfällig. Så
det brådskar med att skaffa fram ett ocensurerat statistiskt underlag om dagens
kriminalitet i invandrarkretsar.
Torsten
Sandström
2018-01-12
