Som jag skriver i bloggen 2017-10-27 finns det folkrättsliga
konventioner om utlänningars rätt att vistas i Sverige. Vårt land har anslutit
sig till dessa mellanstatliga regler. Konventionerna ger varje stat en avsevärd
frihet att genom lagstiftning begränsa rätten till invandring. Om jag nu bortser
från EU-invandare (som har omfattande uppehållsrätt) så ger den nuvarande
utlänningslagen en invandrare ingen absolut rätt till uppehållstillstånd, utan
endast en tidsbegränsad rätt. Domstol prövar ytterst rätten till permanent
uppehållstillstånd.
För sådant tillstånd måste kvalificerade skäl vara på plats,
skäl av det slag som utlänningslagen räknar upp.
Juridiken är alltså tydlig i huvudsaken, dvs att uppehållstillstånd
ska meddelas tidsbegränsat. Var och en har förstås moralisk frihet att tycka
annorlunda, exv att invandringen ska vara fri. Men bakom utlänningslagen står
en majoritet i riksdagen och beslutet är alltså fattat i demokratisk ordning. Frågan
om tidsbegränsning av invandring till Sverige är med andra ord fullt klar juridiskt sett.
Rätt till fri invandring är en moralfråga.
Nu lämnar jag juridiken och försöker mig på en moralisk
diskussion om det bör vara fri
invandring till Sverige. Ganska många svenskar tycker nog det. Men ännu fler
vill – av de politiska opinionssiffrorna
att döma – se en begränsad invandring. Ingen av dessa ytterlighetspositioner är
korrekt i moralisk mening. Visst kan idén om ”allas lika rätt” sägas tala för
en obegränsad frihet om man enbart ser saken i den enskilda invandrarens
perspektiv. Men det jag skriver i bloggen 2017-10-28 mynnar ut i att
likhetstanken slirar då den ställs mot andra individers behov eller intressen. Inte
heller någon överordnad likhetsprincip ger alltså besked om hur vi bör tänka
moraliskt i frågan om invandring.
Därför måste man föra ett öppet samtal om rätten till
invandring. Frågan om en öppen debatt är som bekant känslig. Flera av riksdagens
ledamöter menar att bara ett ifrågasättande av fri inflyttning är förbjudet. Här möter vi med andra ord ett av många svenska tabun.
Men sedan majoriteten i riksdagen år 2016 snabbt och radikalt ändrat
utlänningslagen och infört en huvudregel om tidsbegränsat tillstånd förefaller
det som de etablerade partierna anslutit sig till SD linje i tillståndsfrågan. Därmed
inte sagt att dom delar SD:s allmänna invandringspolitik. Men min poäng är nu
att de etablerade partiernas omsvängning gör att en öppen debatt om fri invandring måste anses
tillåten – av riksdagsmajoriteten som det förefaller.
En öppen diskussion förutsätter en vilja att argumentera
sakligt och framför allt en beredskap att lyssna på motsidans argument. Här har
som nyss nämnts PK-profeterna mycket att lära. Dom har – åtminstone fram till
ändringen i utlänningslagen – enligt min mening agerat enögt och kallat SD:s
linje för fascistisk. I och för sig finns det en ganska bred grupp inom SD som (lika
trosfast) baserar sitt motstånd till invandring på fördomar av olika slag mot utlänningar,
främmande religioner mm. En bra moralisk diskussion måste alltså föras på en
väg mellan dessa två dogmatiska ståndpunkter, mellan PK:s altruism och
motståndarnas förutfattade negativa mening.
Hållbarhetsmodellen som bas för en öppen bedömning.
Ett öppet resonemang blir svårt. Men ett möjligt verktyg är den något oklara tankemodellen
om ”hållbarhet”. Om jag förstår den rätt gäller det att finne en lösning som är
hållbar i relationen mellan en viss aktör och dennes omgivning (utomstående
intressenter). Modellen används numera ganska ofta i progressiva kretsar för
att styra en bedömning av vad ett företags miljö (i vidsträckt
bemärkelse) bör orka bära i påfrestningar. Bedömningen avser då inte bara
klimat, utan även etiskt handlande i allmänhet. Modellen är generell och bör kunna tillämpas även på en nations hållbarhet. Invandring är nu den aktuella påfrestning som ska prövas på svensk nivå. För att undvika missförstånd vill
jag framhålla att jag inte ser invandring eller invandare som något ont, något
som jämställs med försurning, skadlig rök ed. Jag vill testa om tankemodellen
om hållbarhet, som är på väg att etableras,
kanske kan brukas vid en förutsättningslös prövning för och mot en fri invandring.
Det svåra är att bestämma om och när ett argument för eller mot hållbarhet är
sakligt eller inte. Men i modellen prövas redan idag klimatpåfrestningar mot
utsläpp, låga löner i u-land mot stora vinster hos ägarbolag i i-land osv.
Argument för och mot en viss företeelse prövas alltså mot varandra. Utfallet av
prövningen är knepig och inte alls fri från individuella värderingar.
I mitt blogginlägg 2017-10-28 illustreras svårigheten genom intressekonflikten
mellan ett flyktingbarns placering i en viss skola i kris mot redan befintliga
barns studiesituation i samma skola. Problemen till trots vill jag ändå
försöka. Jag tror att en diskussion för respektive mot kan vara bra för
förståelse av hållbarbetsproblematiken. Läsaren kommer att se att argumenten
a-d nedan ställs mot varandra. Kanske kan en helhetsbedömning göras? Eller är
det bara en dröm?
Sakliga argument för fri
invandring.
a. Altruism: svaga på
flykt bör ges skydd. Argumentet är gott och tungt. Anser du att argumentet
alltid är tillräckligt blir en fortsatt hållbarhetsprövning överflödig. En
öppen diskussion medför att ett altruistiskt argument i princip måste kunna
prövas, dvs motsägas.
b. Nationens behov av
arbetskraft. Ofta sägs det att svenskarnas framtida pensioner är beroende
av ny arbetskraft utifrån. Ibland hänvisas till positiva effekter av efterkrigstidens
invandring till Sverige. När det gäller inträde av välutbildad arbetskraft
verkar argumentet tungt.
c. Nationens
ekonomiska utveckling främjas. En större befolkning ökar Sveriges
ekonomiska potential. Många ungdomar kan skolas och bli framtida kuggar i ett
samhälle med en åldrande befolkning.
d. Kulturell
utveckling, religion mm ger mottagarnationen positiv drivkraft. Många
nationer har historiskt gynnats av invandring. USA är ett gott exempel. Även
för Sverige har ut- och invandring gett dramatiska bidrag av positivt slag. En
”mix” ökar den kulturella potentialen och förståelsen mellan människorna i en
nation, något som exv syns i ny litteratur, film, musik och kokkonst.
Sakliga argument mot fri invandring.
a. Välfärdsrisker med
invandring. Även om välfärden håller hög nivå i landet syns flera sprickor
i den. Det är kris på bostads- och (delar av) arbetsmarknaderna. Även i skolan
och sjukvården. Polis och kriminalvård är också överbelastad. Alla krissymptom
beror självfallet inte på invandring.
Men invandring spär på redan existerande problem.
b. Arbetslöshet och
bostadsbrist. Till skillnad från
1950-talet måste i nutidens Sverige en inflyttare ha skolutbildning för att få
jobb. Utfallet av 2015 års flyktingvåg har inneburit att omkring hälften av de arbetsföra
fortfarande står utanför arbetsmarknaden. Det verkar som om många av dom går
mot en framtid med permanent bidragsförsörjning. Det offentliga
pensionssystemet riskerar därför också att gå rejält back på sikt. En
omfattande invandring resulterar även i usla boendeförhållanden på en marknad
som sedan länge är krisartad (i de större städer där jobb finns att söka).
c. Nationens
ekonomiska utveckling påfrestas. Många pensionärer och sjuka har idag en
svår sits med låga pensioner och långa vårdköer. Mot detta kan dagens invandring
ställas, som kostar skattebetalarna många miljarder årligen. Integrationen av
de nyanlända fungerar dessutom dåligt. Och det framtida pensionssystemet knakar
som sagt i sina fogar. Det sammanlagda resultatet ser ut att bli ökade
samhällskostnader, dvs högre skatter, inom överskådlig framtid.
d. Kulturell
utveckling, religion mm skapar konflikter. Vi ser i dagens Sverige några
negativa effekter av nya kulturinfluenser. Tydligast syns detta i en huvudsakligen
importerad klan- och gängkultur, som resulterar i kriminalitet (kvinnomord, könsstympning,
skjutningar mm). En tendens till kvinnlig instängning syns även tydligt inom en
viktig grupp av invandrare (dvs dom bakom slöjor och hemmets dörrar). I Sverige
är den officiella inställningen att gå det nya tillmötes. Blå-gul nationalism
motarbetas däremot (frånsett sportens värld). Allt detta skapar irritation och konflikter.
Är en hållbarhetsbedömning
möjlig?
Denna rapsodiska inventering visar att en sammanvägning blir
svår av de motstående argumenten a-d. Hållbarhet rörande invandring är i grunden
problematisk att kvantifiera. Vilka faktorer är egentligen att se som för- och
nackdelar i samband med inflyttning? Hur stora är de positiva respektive negativa
effekterna? Och är det möjligt att över huvud taget väga olika argument mot
varandra? Normalt blir följden att man måste lita på experter. Men forskare är
ibland mycket osäkra samtalspartners. Deras politiska värderingar finns i
bakgrunden, men syns inte alltid i en logisk strukturerad rapport. Den som är
nyfiken på några av de resonemang jag framfört ovan rekommenderas läsa
nationalekonomen Tino Sanandaji´s faktaspäckade bok ”Massutmaningen” (2017).
Hursomhelst tror jag att en ambition att diskutera för och
mot måste vara ledstjärnan i all moralisk diskussion. Detta gäller enligt min
mening även den känsliga frågan om invandring. Det gäller därför att komma
ifrån PK-dogmernas svart-vita resonemang, där den utsatte alltid tar hem
spelet. Verkligheten är nämligen i allmänhet mångfacetterad. Därför är en
pragmatisk inställning till invandring att föredra. En sådan avspeglas för
övrigt i utlänningslagens huvudregel om tillfälligt uppehållstillstånd, med
undantag för en prövning av den flyendes utsatthet i det enskilda fallet. Det
öppna samtalet är vårt samhälles grundlagsfästa ledstjärna. Trots all PK.
Torsten Sandström
2017-11-07
