Det var ett lidande att se partiledarnas slutdebatt på SVT igår. Förvisso glade mig Tidöpartiernas sammanhållning. Men oppositionen gör mig mörkrädd. Magdalena Andersson har goda skäl att inte visa sin politiska kort. Hon har nämligen ingen aning om vilken politik hon kommer att kunna servera. Därför beter hon sig som prinsessan på ärten. Lovar nästan inget. Och varje kritik mot S-partiet för otydlighet bemöts som personangrepp med himlande miner och utfall mot SD (även om frågan inte just rör detta parti).
Det som är mest skrämmande med debatten igår kväll är Anderssons potentiella samarbetspartier. Dadgostar svarar över huvudtaget inte på någon kritisk fråga utan byter helt fräck ämne varje gång det hettar till. Dessutom serverar hon konvulsioner med populistiska utfall om miljarder åt alla tänkbara håll. Utan att ens tänka på finansieringen. Det är läskiga kamptoner hon sprider. Förmågan till saklig debatt är lika med noll. Vi ser en samhällsfarlig kravmaskin av vanligt kommunistisk typ. Att hon lär vara juristutbildad är skrämmande. Regelstyrning vet hon inte av. Hon vet bäst.
Anderssons andra samarbetspartner är inte bättre. Amanda Linds ögon lyser av ett lika stort hat till svenska samhället som Dadgostars. Inte heller Lind godtar vanliga folkliga värderingar om jobb, privatliv, företagande, boende, energi, könsbyte osv. En helt rimlig omsorg om den yttre miljön har förbytts i en fullständigt kompromisslös inställning till de egna klimatteserna. Hatisk är som sagt hennes frälsarblick. Liksom andra predikanter försöker hon sprida teser som påstås vara vetenskapliga, trots att alla vet att exv uppvärmningen är en fråga om att ge och ta. Sverige har redan som enda nation inom EU passerat nollgränsen för nettoutsläpp, men för en frälsare räcker inte detta. Hon vill besegra Världen. Att hon lär vara psykolog spär bara på mina fördomar om själskramarnas yrke.
Anderssons sossar kommer alltså vid en valvinst i morgon att samarbeta med dessa två politiska självhärskare. De kommer knappast att vika från sina budskap om frälsning. Följden blir förstås att den svenska nationen än en gång måste ta smällen för att Socialdemokratin ska ta över regeringsmakten. Därför använder jag idag en bild som jag använt för flera år sedan. Den visar två talibaner. Den ena vill med klimatskräck styra jordklotet. Den andra är en krigare från Hamas som genom blodigt våld förorsakat att Palestina är i spillror. Vi ser alltså Lind och en av Dadgostars nära vänner.
Tillsammans med dessa två tyranner kommer kanske Socialdemokratin att styra landet de kommande fyra åren. Det är i så fall synd om Sverige. Att sossarna – som ändå bör ha en susning om vad demokrati innebär – riskerar att försätta landet i en sådan uppenbar kris är något mycket allvarligt.
Torsten Sandström
PS! Jag har i tidigare bloggar pekat ut Liberalerna som körda. Simona Mohamssons tvärvändning var en politisk pajaskonst. Under de senaste veckornas debatt har hon dock visat sig såväl skicklig som karismatisk. Det är bra för Tidö, ifall det nu räcker samt håller. Ty hennes politiska bas är svag. Vad som händer när valet väl är över förblir alltså oklart. DS
