Mängden journalister med examen från olika seminarier (från universitet till skrivarkurser) har normalt lärt sig att alltid ta parti för den lilla människan. Försiktigt använt är detta nog bra. Men majoriteten svenska journalister agerar oförsiktigt. Offerideologin flödar sannerligen. Inte minst i rapporteringen kring Tjörnolyckan. Detta trots att domstolsförhandlingar har inletts och juridiken således hamnat i fokus. Svarandesidans advokater framför nämligen viktiga rättsliga invändningar.

Jag är en landkrabba och inte alls sjöfartskunnig. Därför kan jag förstås inte ge någon bra prognos om utgången i målet. Min poäng är nu att det inte är svårt att på Internet finna enkla och avancerade samlingar av sjöregler för nöjestrafiken. Det finns nämligen massor med sådana regler! De vilar på sunt förnuft och gammal beprövad erfarenhet. Enligt den svenska Transportstyrelsen är de tre viktigaste reglerna för fritidsbåtar följande:

1 Håll alltid till höger: Du ska ligga så långt ut till styrbord i rännan som det är säkert.

2 Småbåtar och segelbåtar har väjningsplikt mot nyttotrafik: Om din båt är under 20 meter, eller om du seglar, har du en absolut skyldighet att hålla dig undan så att du inte ligger i vägen för större fartyg (som finlandsfärjor, fraktfartyg eller skärgårdsbåtar) som inte kan svänga utanför farleden.

3 Korsa inte framför andra: Du får inte svänga tvärs över farleden om det tvingar ett mötande eller passerande fartyg att bromsa eller saxa.

Det verkar rimligt att reglerna kommer stå i centrum för prövningen vid Göteborgs tingsrätt. Jag antar att reglerna borde vålla oro hos de många journalister som redan utsett kaptenen och lotsen som bovar. Det var mörkt, vädret uruselt och sikten svår. Varför var semesterbåten ute på sjön? Vilken position befann den sig i – särskilt i relation till farledens mitt? Frågorna är centrala.

Även journalister måste faktiskt förmå sig att ställa frågor som har betydelse för den egna offerteorin. Om åklagaren är påläst om dem vet jag inte. Men jag tror att domstolen kommer att ha fokus på dem. Kanske är frisläppandes av kaptenen ur häktet en signal på hur domen kan bli för honom i värsta fall.

Torsten Sandström

_Wikimedia

Vem kan ha något särskilt emot den norske kung Harald som gått bort? Men ändå måste fråga ställas om en så storslagen och utdragen begravningsceremoni verkligen är nödvändig?

Förklaringen till ceremoniernas våldsamma omfång är förstås att monarkin i Norge på senare år haft allvarliga problem. En bonusprins med diger lista av mycket allvarliga brott (enligt Byretten). En kronprinsessa som umgåtts med Jeffrey Epstein. Och en prinsessa som nyligen gift om sig utan att låta norska folket via teve ta del av bröllopet (sändningen har sålts till ett privat företag). Det sista ger besked om unken snikenhet utan förståelse för vad hon kostat folket. Sammantaget har Harald således ställts inför problem.

Det finns med andra ord påtagligt trubbel inom den norska monarkin. Därför har säkert sluga medierådgivare kalkylerat att våldsamma ceremonier kring dödsfallet kan utnyttjas för att vända opinionen. Nationella och utländska medier levererar förstås med avsett resultat. SVT kör exv på helvarv bara för att det rör en kung i ett grannland. Det snackas på SVT åter igen om ”samling vid lägerelden”. Ett annat sätt att uttrycka detta är att ceremonierna förvandlas till utstuderad propaganda.

Som gammal republikan anser jag att den senare förklaringen tydligast beskriver vad saken gäller. Jag gillar sedan min ungdom Vilhelm Mobergs realistiska kritik av monarkin. Den föder, enligt honom, unkna stämningar av underordning som inte borde odlas inom ett fritt folk.

Alltså. Heder åt Vilhelm Moberg, som var en stor man i ordets rätta bemärkelse!

Torsten Sandström