Nu börjar det brinna i de rödgröna knutarna. Plötsligt har opinionsinstitutens siare pekat på att L-partiet tycks fånga tillräckligt antal väljare för att klara 4%. Dessutom att S-partiet sjunker till all time low. Hursomhelst med dessa mätningar. De rödgröna journalister – som i åratal predikat att Tidöregeringen är körd – drabbas nu av panik.

På SR och SVT ligger nerverna alltså på ytan. I dagens SR Studio Ett har förvirrade journalister därför arrangerat en seans som framstår som märklig (men tyvärr är vanlig inom det sk public service). Två rödgröna ska därför nu tala om vad som sker. Därför ges Tomas Ramberg, DN, och My Rowedder, Aftonbladet, plats på scenen. Alltså två rödskinn!

I en del av samtalet försöker de två torpedera Tidögruppen med stor kraft. Särskilt märklig är angreppet på L-partiet, som uppges ”sakna väljare”. Viket nonsens. Val har inte skett sedan fyra år. Hos de två rödgrönas vänner bland siarna om opinionen har de uppenbarligen redan förlorat sina väljare från 2022! Att siffrorna nu ändras till nackdel för de rödgröna i dagens spådomar blir alltså ett tecken på att L-partiet ”saknar väljare”. Vilket verbalt och politiskt trixande!

Tala om vänstervriden journalistik! Det är tyvärr sedan länge det normala mönstret inom SR/SVT, som du och jag som oliktänkande tvingas betala. På dessa företag låter cheferna journalisterna göra vad det vill. Deras privata politiska åsikter anses till och med som ”oberoende” journalistik! Och Granskningsnämndens legitimerande jurister samtycker.

Det räcker inte alls att skratta åt eländet. Man måste gråta en … Enda hoppet är en valvinst för Tidöpartierna samt en vilja att reglera den publika opinionscirkusen. Inte minst måste man införa en rejäl rättslig kontroll av oberoendet hos SR/SVT:s anställda. Dagens låt-gå-politik är typisk för vänsterliberaler. Den skadar svenska folket.

Torsten Sandström

som inte är oberoende utan spelar med öppna kort

Magda Andersson saknar självkritik och agerar som en riktig vänsterpopulist. Det syntes med stor tydlighet i den sk statsministerduellen på SVT igår. Hon anklagade motståndaren, alltså Ulf Kristersson, flera gånger för osakligt bråkande. Men förföll själv ständigt till usla personangrepp och utfall mot sin opponent med exv användande av hat mot SD som slagträ.

Det gick inte så bra. Kristerssons sakliga svar – utan direkt angrepp på Anderssons person men på S-partiet – gjorde henne svarslös och illröd. Med himlande blickar och antydningar menade hon att Kristersson förolämpat henne. Hon är inte van att vid möten inom sitt parti få tuff kritik. Kristersson har däremot haft det tufft internt innan han blev högste ledare! I hans fall en bra skola för politiker!

Jag tror mig se hur Magdas rödgröna och negativa känslopopulism inför publiken sänktes. Detta genom Kristerssons lugna och positiva saklighet. Kristersson tog hem duellen i jovialiskt stil. Det syntes att han varit statsminister fyra år jämfört med Magdas misslyckade knappa år (som hon beviljats av en kurdisk kommunist i V-kläder, dvs Kakabaveh). Det märks att fyra år av tufft jobb av Kristersson gjort resultat för att rädda ett Sverige som sargats av rödgrön politik.

Jag hoppas att väljarna såg detsamma som jag gjorde. I så fall tar Socialdemokratin på söndag ytterligare några steg ned för trappan till skräpkammaren. Vi har sett berömvärt fina sosseår fram till och med Tage Erlander. Därefter bara en betongartad S-politik som gått ut på ett klamrande fast vid makten över staten. Detta med nästan alla medel. En politik som skapat enorma problem för Sverige via olika rödgröna kombinationer. Helt i onödan!

Torsten Sandström