Jag tror varje läsare säger att han eller hon inte berörs av tsunamin med våld i medierna. De allra flesta har säkert rätt i detta – de förmår nämligen skilja mellan filmvåld och verklighet. Men det finns en minoritet människor i samhället – många av dem unga – som inte klarar av detta. Det rör sig om intellektuellt svaga människor som blir kraftigt influerade av filmernas skott, blod och livlösa kroppar. Dödandet blir en del av deras vardagsliv. Det upplevs som ett naturligt sätt att lösa problem. De svaga männen – våldsfokuseringen är främst en manlig egenskap – får livskraft genom tankar att döda, i stil med de hjältar och skurkar man ser på teve och film.
Det är för mig uppenbart att åtskilliga unga män hamnar i mediernas våldsfälla. De har svårt att särskilja sina vardagsproblem från de lösningar man ser i medievåldet. Denna minoritet skrider till verket. I stället för vanliga hobbies suger den in våldets rekvisita och handlingar. Individerna känner sig starka genom att göra det man lärt sig på teveskärmen. Man inser nog att man handlar lagstridigt. Men våldet blir ändå en naturlig utväg.
Jag vet att ganska få människor delar min ståndpunkt om medievåldets faror. Gruppen aktivister är ju mycket liten. Men det de gör är desto allvarligare.
Därför ställer jag mig frågande till nyttan av den verklighetsflykt till våldets värld som svenska medier presenteras i parti och minut. Är det verkligen nödvändigt att impregnera en nation med våldsfiktioner? Går det inte finns spänning i vardagen utan att ständigt insupa mord och annan grov brottslighet? Ska mediernas våldsindustri verkligen tillåtas tjäna miljarder genom distributionen av grov brottslighet på film och teve? Måste den ges intensiv uppvaktning av journalisternas skrå?
Jag inser förstås svårigheterna att stoppa denna gigantiska industri (och dess medlöpare) i en marknadsekonomi. Men jag tycker åtminstone att de medier som du och jag tvingas betala avgift för – nu SVT – borde avhålla sig från att göda medievåldets producenter. Men ändå ser jag varje kväll hur just SVT systematiskt presenterar just detta fiktiva vardagsvåld (det sker inte minst i rader av sk trailers). Ofta tillsammans med liknande samhällsfientliga inslag av typen – gift vid första ögonkastet eller tumla om i sänghalmen med den programledningen parar ihop dig med. Rörande dessa vulgära inslag är det nämligen aldrig fråga om att tala om att barn kan komma ikläm då skilsmässor blir allt vanligare.
Om inte SVT kan klara sig utan alla nöjesinslag med påtagligt omoraliska konsekvensers eller risker så bör SVT läggas ned. Chefer och journalister som bidrar till detta elände ska inte försörjas av skattebetalarna! Om de vill syssla med sådana omoral och vulgariteter måste de tvingas att finna en annan uppdragsgivare.
Torsten Sandström
