Min rubrik är hård. Men rättvis. Jag har läst SvD i många år och följt en stegvis förändring. Från en principiell faktarapportering på en vagt moderat högergrund till en successiv åsiktsjournalistik modell vänster. Min iakttagelse är utan tvekan korrekt.

Vad den beror på kan man spekulera över. Tidningens svaga ekonomi och betydande statsbidrag är en delförklaring. Minst lika viktigt är att ledningen kastat in handduken vad gäller rapportering från en moderat utgångspunkt. I stället har journalistkårens politiska övertygelser helt tagit över tidningens alla delar, utom ledarsidan. På så vis har SvD, som officiellt kallar sig moderat, hamnat i en allt starkare moralisk tsunami.

Dagens tidning (20/8) bär syn för sägen. I huvudsak hela fösta sidan upptas av en idolbild av Noshi Dadgostar. I fet stil utropar hon:

Moderaterna är ett parti i upplösning

Utspelet följs upp med två sidors fortsatt idolisering av ledaren för det kommunistparti som numera kallar sig V (ungdomsförbundet bär fortsatt officiellt kommunismens credo). Till saken hör ännu en textsida i SvD där C-ledaren hoppas på en mittenregering, men ”inte kan utesluta stöd från V”. Alltså rödgröna drömmar från SvD.

Någon kanske invänder att SvD måste informera om alla större partier i årets valrörelse. Men så så fall blir framsidesrubriken ändå groteskt fel. V-ledarens utbrott rör ju inte den egna politiken som främst baseras på skattehöjningar och vanlig röd klasskamp! SvD vidarebefordrar bara hennes angrepp på M-partiet. Hur man än ser på saken vilar rubriken och texten på en vänlig syn hos SvD på det V-parti, som har en historia som måste sägas vara blodig som Stalins och Maos.

Min tolkning är således att SvD är ett massmedium ”i upplösning”. Under brinnande valrörelse ger man ett protokommunistiskt parti sin hyllning. Det sker genom att häckla den moderata plattform som tidningen själv annonserar. Man låter med andra ord tidningens journalister bestämma mediets allmänna inriktning inför riksdagsvalet.

Ytterst ansvarig för denna moraliska katastrof är chefredaktören Lisa Irenius. Under hennes ledning har SvD:s rödgröna politisering förstärkts. Hennes naiva veckobrev strålar en dagischefs berättelse till personalen och läsekretsen. Hon försöker alltså inte ens ta ledningen över sin hop journalister. Utan låter den hållas med sin egna rödgröna visioner.

Torsten Sandström