Det tycks vara ett faktum att svenska män och kvinnor röstar helt olika i genomsnitt. Män till höger och kvinnor rödgrönt. På SR P1 Studio ett (11/8) tas detta problem upp med inriktning mot ungdomar. Journalisten, Katarina Gunnarsson, uttrycker stor förvåning över skillnaderna, men pekar på att utvecklingen styrs av mjuka värden och miljö för kvinnor respektive brottslighet och andra hårda problem för män.
Men i inslaget hörs inte ett enda ord om biologiska skillnader. Precis som kvinnor och män vore identiska! Det är typiskt att vänsterns biologiska könsnihilism medför tabu och att sociala faktorer ställs i centrum. Fenomen som kvinnor dessutom ofta slätar över. Feminismen har gett sitt bidrag till utvecklingen genom att se könet som i huvudsak ett personligt val.
Att mäns resp kvinnors gruppbeteenden har tydliga kännetecken måste diskuteras öppet. Våra olika genuppsättningar tillsammans med tusenåriga skolning i olika roller är något viktigt, som inte bara kan fnysas åt av ideologiska feminister och annat vänsterfolk. På samma vis som mäns tendenser till våld diskuteras måste kvinnors vanligt naiva rädsla för konflikter motverkas (jag talar således om genomsnittliga yttringar).
Klankriminaliteten och våldtäkterna är något allvarligt manligt. Det diskuteras flitigt och med all rätt. Men att många kvinnor röstar rödgrönt kan förstås medföra stora problem. Det innebär att brottsliga män får större rabatter på sina straff om de rödgröna tillåts bestämma i Riksdagen än om Tidöregeringen får som den vill. Den vanliga kvinnliga strävan efter konsensus – exv mot konflikter i svåra frågor – favoriserar givetvis de rödgröna kvinnopartierna. Det är något vi typiskt kan se i alla kvinnliga åldersgrupper.
Egotrippade feminister uppmanar som bekant ofta män att ändra attityd. Det är förstås rätt vad gäller våldsyttringar. Men det finns förstås lika stor anledning för kloka människor att ifrågasätta kvinnors rädsla för de hårda tag som behövs för att komma åt kallhamrade brottslingar. Vem vågar be kvinnokönet (genomsnittet igen) att skärpa sig här? Jag menar att kvinnors rädsla för samhällets många svåra beslut måste upp på bordet.
Den svenska politiska oppositionen öppnar i höstens val för ytterligare invandring. Talet om ”stramhet” är en farlig helgardering. Erfarenheten visat att fortsatt ett par procent nya kriminella anländer till vårt land. Genom den undfallande och godtrogna attityd till brottslighet som en majoritet kvinnliga väljare visar bli sannolikheten för forsatta svenska samhällsproblem således stor.
Torsten Sandström
