Det sades förr att SVT bestämt att de daglig nyhetsprogrammen i kanal 1 och 2 skulle ha var sin politiska profil. Rapport i ettan skulle vara sosseinriktad och Aktuellt i tvåan borgerlig. Ryktet säger att det varit Olof Palmes idé 1969. Den nya kanalen 2 skulle bli röd. Klart är att han insåg vikten av SVT för det egna partiet. Palme jobbade hårt för sitt SVT.
Utan tvekan är utfallet av de två redaktionerna också i den riktningen. Att Rapport är vänsterinriktad – alltså rödgrönt – kan det inte råda någon tvekan om. Journalistiken påminner mest om Aftonbladets och har inslag av enkel kvällstidning. I mina bloggar hävdar jag även att Rapport följer en tydlig redaktionsplan med ett antal fasta och tydliga rödgröna vinklingar vid valet av nyheter var dag. Jag skulle tro att även den kortare programtiden gör att Rapport framstår som ”vänsterbanka”. Man har också pole position klockan 19.30 då flertalet svenskar orkar titta, åtminstone de som öht kollar tablåteve.
Tvåans Aktuellt´s längre sändningstid öppnar för fördjupande analyser. Min bild – jag följer noga statsteven som bloggare – är att Aktuellt förefaller mer nyanserat politiskt. Men ändå har de två redaktionerna ett liknande framträdande politiskt. Ofta använder man exakt samma material. SVT´s fasta så kallade politiska experter uppträder i båda nyhetskanalerna. Min uppfattning är att de hjälper de rödgröna genom att ofta ta upp fenomen som är negativa för Kristerssons regering och SD. De rödgröna får en vänligare behandling.
Dessutom vet vi att Nike Nylander i Aktuellt jobbat några år som medhjälpare – pressekreterare – till Margot Wallström på hennes kulturdepartement. Den rollen kräver förstås politisk grundtro och anpasslighet. Detta blir ett tydligt tecken på en politiskt hemvist på vänstersidan. Flera medarbetare på Aktuellt behandlar vid intervjuer enligt min åsikt vänsterpolitiker varmare och regeringens företrädare mer kallsinnigt. Men mönstret är inte så tydligt som hos Rapports journalistmajoritet.
Jag följer tyvärr inte TV4:s nyheter så ofta. Ändå vågar jag säga att man i större utsträckning möter en mer oberoende rapportering där. Men jag kan förstås ta miste. Särskilt med tanke på att svenska journalister genomsnittligt lutar åt det rödgröna hållet. Procentsatsen 70 brukar användas som ett sådant riktmärke.
Med ganska stor sannolikhet påverkar nyhetsprogrammen i SVT och TV4 tittarnas politiska uppfattning. Ägarna till TV4 har förstås rätt att styra sin egen kanal. Detta gäller däremot inte SVT där en rapportering som folket tvingas finansiera måste vara politiskt oberoende. Fallet Nike Nylander visar på en person som haft ett direkt avtal om att i statens tjänst ge sitt stöd åt en högprofilerad sosseminister.
Min korta analys kan summeras såhär. Ryktet om att Olof Palme önskat att SVT ska ha två nyhetsredaktioner, förfaller därför rimligt att tro på. En för det egna partiet och en till oppositionen. Att tystnad råder om detta upplägg går att förstå, men är skrämmande. Det är en lösning som strider mot svensk rätt om kravet på rapporteringens oberoende. Upplägget är inte förenligt med den västerländska tanken om demokrati. Staten ska varken behandla medborgare eller politiska partier olika.
Torsten Sandström
