Den marknadsliberala, men i ordets rätta mening annars oberoende, The Economist skriver den 27/6 en krönika om EU under rubriken: ”Ever slower union”. Underrubriken är än mer outspoken: ”The European Union takes tro damn long”. Med andra ord anses unionen som bedrövligt långsam och ineffektiv. Tidningen anser EU:s agerande som korkat. Det är starka ord av en annars ganska försiktigt analyserande tidning (som dessutom länge i grunden varit EU-positiv).

Politiker och EU-byråkrater sköter med andra ord inte sitt jobb. Medan Kina och USA rusar tekniskt och ekonomiskt så drar unionen i stort sett alla frågor i juridisk långbänk. Just nu talas om stora budgethöjningar. Majoriteten av de 27 är nämligen bidragstörstande och har vant sig vid ständiga transfusioner från norr. Rena socialbyrån med andra ord.

I den svenska valrörelsen tycks EU vara en icke-fråga. Politikerna skäms i bästa fall om att tala om bedrövelsen. Eller så rycker man på axlarna och tänker vad kan vi göra? Jag menar att detta förstås är en felaktig strategi. Bryssel lyssnar självklart och noterar uppgivenheten i norr. Och så kör unionens maskineri bara vidare. Tystnaden från politiskt håll är motbjudande och omoralisk.

Någon undrar kanske vad EU bör göra. Min lösning är en satsning på en handelsorganisation av den typ EG/EEC var. Dessutom en inriktning på ökad beredskap för att ta över några av NATO:s uppgifter i och med USA:s vacklande politik. Unionen sysslar redan med detta. Dessa två uppgifter är minst sagt tillräckliga.

Om federalismens slopas så försvinner förstås även EU-parlamentet, som tyvärr blivit en motor för federala och byråkratiska drömprojekt. Bara det att parlamentet länge haft två superdyra palats i Belgien resp Frankrike är en skräckbild av ineffektivitet. I en ny organisation tar förstås UK plats. Parlamentet måste dödskallemärkas.

Unionen har alltså misslyckats. I USA:s federala system har delstaterna stor frihet i olika rättsliga frågor. Samma funktion bör återskapas i Europa. Överstatligheten har således blivit en europeisk återvändsgränd. Massiv EU-lagstiftning i betong har kört fast vår världsdel i en ineffektiv tro att centralisering alltid är bra. Tanken om frihet har låg prioritet i EU:s praktik.

Svenska politiker har med andra ord misslyckats. Detta genom att i åratal inte med full kraft protestera mot den stolliga ineffektivitet som union gett upphov till. Nu gäller det att inför höstens valet visa att man som politiker förstått allvaret och vågar höja rösten! Risken är dock stor att tystnaden fortsätter. Kritiska ord kan nämligen uppfattas som ett påhopp på den politiska klassen. Det är ju här boven i dramat finns.

Torsten Sandström