I morse surfade jag som vanligt genom SvD tryckversion på internet. Mitt intresse har med åren blivit allt mindre. Liksom konkurrenterna – DN och Sydsvenskan (båda från Bonniers) – framstår SvD alltmer som en blaska. Politiska journalister kränger sina egna åsikter till läsare som hukar (och mekaniskt betalar).
Nedgången syns även tydligt då det gäller texternas färskhet. SvD försöker inbilla publiken att man är en dagstidning med purfärska nyheter. Pyttsan! I själva verket blir tidningen alltmer lik ett vecko- eller månadsblad – i den meningen att texterna kunde ha skrivits för längesedan – långt tidigare än de ”nyheter” som tidningen var dag försöker kränga som aktuella.
Idag slogs kanske ändå ett rekord. På sportsidorna sökte jag efter resultatet av gårdagskvällens svenska landskamp i fotboll. Den hade inte SvD hunnit med att få i sin digitala tryckversion. Till min förvåning såg jag dock en kort text om ”Guld till Finland”. Som vanligt var den skriven av SvD:s och svenska mediers officiella ”trollfabrik” nummer ett, dvs TT. Idag på fredagens morgon meddelade således SvD via min padda att Finland i söndags tagit guld i HockeyVM! Att rapporten är fem dagars försenad bevisar alltså min slutsats om SvD som ett veckoblad. Tillika en ”nyhetskälla” som stöds genom stora statliga bidrag (presstöd)! Man kan storkna för mindre!
Min käpphäst är som bekant att mediesamhällets journalister tagit över styret av Sverige. Det sker systematiskt genom en politisering vänsterut i spalterna. Men också genom prefabricerad utfyllnad i spalterna. Statliga bidrag ges till SvD:s verksamhet vars funktion i huvudsak är att indoktrinera publiken och se till att den politiska klassen kan sitta kvar i Riksdag och Regering. På så vis blir penningbidragen ett stöd till den politiska klassen.
För talade man högtidligt om pressen som den tredje eller fjärde statsmakten (beroende på om domstolarna ska inräknas vid sidan om de politiska organen). Tanken var pressens kritiska kontroll av politiken. En sådan sakligt god funktion utövade pressen förr. Idag är rollen som oberoende kritiker död. Nu är det press, radio och teve som styr. Detta via av staten utbildade journalister som på ”prästseminarier” fått lära sig att socialismen är den enda sanna läran. Och att medierna är dess profet.
Torsten Sandström
