Pojken ifråga – två år plus – försvann från rumänska föräldrar ut i norrlandsskogen. Han återfanns efter flera timmars letande välbehållen. Så bra. Tack vara polisen, militärers och många privatas sökinsatser!
Baksidan är mediernas insatser efter killens upptäckt. Man hade väntat sig korta medelande om lyckliga fakta. Men inte. Det vanliga drev vars främjande lärs ut på journalisternas seminarier startade. Nu lanserades återigen den vänsterliberala offerteorin. Journalister – bland annat i SR – undrade om killen inte kunde ha letats upp tidigare om samhällets krafter fungerat bättre på det vis rapportören trodde sig veta.
Alltid samma krav mot det diffusa samhället, nu uppe i glesbygdens Norrland på en söndag. Det rör sig om en standardiserad vänsterdogm som uppenbarligen sprids på landets journalistseminarier. Eleverna får lära sig den rätta tron: ingen har något personligt ansvar – allt är samhällets fel – individerna är offer. Även långt ute i en avkrok av Norrland antas alltså staten stå i givakt då föräldrar uppenbart slarvat!
Offerteorin är skapad för att dölja ditt och mitt ansvar. Vi ska inte behöva skärpa oss, utan alltid påkalla stöd från samhället. Vi bär inget ansvar (än att gå till valurnorna). Det är politikerna som ska fixa vardagen.
I det aktuella fallet leder förstås offerteorin till en härdsmälta. Vilka hade legat närmast ett förhindrande av pojkens försvinnande än just hans föräldrar. Alla med hjärnsubstans vet att en två-åring måste övervakas. Till bilden hör att föräldrarna är rumäner som brukar komma till orten ifråga för att tigga. För att slippa säga något trist och kraftfullt om föräldrarnas ansvar vänder journalister blicken mot det svenska samhälle som verkligen gjort vad det kunnat i frågan! För att slippa anklagelser om rasism så ställer journalister självklart alla tankar om personligt ansvar på huvudet.
Detta händer i Sverige 2026. I höst är det dags att välja bättre politiker som vågar stå för individens moraliskt ansvar. Om sådana nu finns på landets valsedlar?
Torsten Sandström
