Det är lördag och lunchdags (23/5). Idag blir det bacon, stekta ägg och kokt nypotatis för min del. Det låter väl lovande!
Så nu dags nyheter på radio. Som vanligt säger jag till min Google Home att sända SR P1. Det är Ekoredaktionens halvtimma. Jag är förvisso vaksam mot stundande propaganda. Men på gott humör, ibland kan det faktiskt vara okej.
Men inte denna lördag. Det första inslaget är några minuters tjat om att SD vill ha ministerposter ifall tidöpartierna vinner valet. Frågan rör främst om SD, som det förefaller, blir största tidöparti. Varför hajar jag till? Det är väl knappast något nytt att tala om. Betänk följande. Vi utgår från ett reportage om att sossarna kommer att vinna valet med kommunister och gröna i släpvagnen. Kan man över huvud taget tänka sig att SR då lyfter frågan om sossarnas ska ha flest ministerposter? Det är ju självklart och frågan P1 segar med är därför helt otänkbart. Därför vilar det aktuella reportaget på tanken att SD är parias och att ministerposter åt dem är något potentiellt farligt. Enligt den tankelinjen svartmålar svenska medier sedan länge riksdagens nästa största parti med omkring 20% av väljarna. Röster från var femte svensk väljare misstänkliggörs med andra ord av det radioföretag vars sändningar även denna grupps väljare tvingas betala.
Mitt lätt stekta bacon smakar förstås nu inte så bra som vanligt. Inslag nummer två ska behandla regeringens ekonomiska politik och M-partiets ord om att den svenska ekonomin förbättrats. Detta motsägs inledningsvis av en uppraggad yngre vänsterekonom från Lunds universitet. Och sedan av ytterligare två utvalda så kallade experter, vilkas ord klippts in. Regin är klar och planlagd. Jag som ser en sjunkande inflation och ökad BNP, sänkta skatter och lägre pris på bensin och mat sätter förstås en potatisbit i halsen.
Då jag återfått andan kommer inslag tre från det som kallas ”public service” (man vill nämligen jämföras med samhällsnyttig vård och transporter). Nu uppmärksammas aktuella demonstrationer i Havanna till stöd för Fidel Castros brorsa, dvs han som USA-åklagare vill åtala för att han kommenderat en nedskjutning av ett plan med kubanska flyktingar på väg från ön till Florida. Hur sjutton kan detta vara en nyhet högts på dagordningen? Svaret är givetvis att det rör viktiga skeenden för SR-redaktionens sorgsna kommunister. Visst intervjuas till sist kort en kubansk kvinna som talar om att demonstrationer sker i smyg i skymningen. Men det blir högst oklart ifall det rör regimfientliga protester. Om så var fallet är det antagligen en honnör åt lagstiftningens krav om att rapporteringen i SR ska vara oberoende!
Det är alltså inte bra för matsmältningen att lyssna på SR P1 Eko under en måltid. Min goda mat på tallriken förgiftades av det nyhetsval som SR utgör – dvs Raoul Castros stödpatrull på Östermalm, Stockholm. Liksom i Havanna sprids SR-propagandan via högtalare. Förvisso med ord som är mer tillrättalaga i vårt land och med diskret inlindning, men just därför desto mer effektivt. Slölyssnare ska inte förstå planens schema. Inslaget lurar givetvis även mediernas (i lag reglerade) Legitimeringsnämnd, förlåt Granskningsnämnden för radio och teve.
Det blir ändå fullt tydligt hur Ekoredaktionen värderar nyheter. Man väljer efter egna politiska ideal. Det rör sig om en tydlig planering med partipolitiska förtecken. Den röda tråden syns ju helt tydligt. Först gäller det att klämma åt SD. Sedan Tidöregeringen. Och i tredje hand ge Castros förtryckare en honnör som motståndare till ärkeboven USA. Allt finns nedskrivet i den interna tablå som inslaget följer.
Ha en glad Pingst om du förmår!
Torsten Sandström
