I min korg med e-post på Lunds universitet hamnar var dag många intressanta brev av en mängd olika slag. Brevlådan berättar om en viss del av det svenska samhället i nutid.
På så vis får jag exv bevis på vad som är woke eller tvärtom, dvs vad som anses som politiskt korrekt i nutidens Sverige. Något naivt vill man kanske tro att det på en juridisk fakultet ska berättas om fenomen som rättssäkerhet, vänskapskorruption, bristande reglering av bostadshyror, rättsfall som spårar ut, omfattande slöseri med skattemedel, sjunkande kunskapsnivåer inom skolan eller högre utbildning, offentligt mismanagement, en skriande byråkratisk utveckling, vårdköer osv.
Men de gruppbrev som hamnar i min låda handlar tyvärr nästan aldrig om dessa centrala frågor. Däremot vimlar det av e-post om ”Hållbarhet” och ”Human Rights”. Särskilt folkrättens aktivister tycks ostoppbara i sin närmast religiösa iver. Naturligtvis ska även dessa ämnen avspeglas i en brevlåda på en juridisk institution. Men inte med denna fenomenala dominans! Det måste vara något sjukt på gång.
Det verkar som om den svenska rättsordningen skulle gå under om inte Klimatskräck och Folkrättsideologi ställs i främsta ledet. I själva verket rör det sig om ämnen som sammanlagt omfattar omkring en termins studier vid en svensk juridisk fakultet!
Dessutom är det två ämnena etiketter för frågor som regleras i synnerligen svepande rättsliga ordalag. Alltså inte hårda rekvisit med precisa regler. Utan i stället närmast en religiös dogmatik. Det rör även frågeställningar som omgärdas med starka politiska krav respektive fördömanden. Bara den hårt självsäkra attityden hos ämnenas företrädare borde göra att raggen reser sig på vurmade för vetenskap. Men den majoritet som ser dessa evangelier i sina brevlådor gäspar tyvärr bara. Aktivismen inom de två ämnena är däremot stor så att det knakar.
Det vi ser rörande folkrätt och klimatskräck är alltså två politiska rörelser som invaderar nationen. Några, ganska få gillar detta. Majoriteten rycker på axlarna och jobbar med sitt. På ett högre plan finns faror. Vi ser en utveckling som är onyttig och i värsta fall skadlig. Innebörden är att statens resurser riskerar att koncentreras på – relativt sett – små områden av rättsordningen. Dvs ämnen som inte är centrala för vardagens rättsliga liv.
Torsten Sandström
