Idag kan ofantligt komplex information hanteras med hjälp av AI. Och svenska staten påstår att nationen ligger i framkant vad gäller digit kunskaper. Ändå lyckas tusen och åter tusen personer slarva eller lura till sig miljarder och åter miljarder. Bara i en rapport från Försäkringskassan häromdagen sägs att det totalt betalades omkring 1,1 miljarder kronor i sjukpenning ut till 11 000 nätverkskriminella under fyra år. Försäkringskassan vet inte hur många som faktiskt hade rätt till ersättningen, menar myndigheten.
För att stoppa fusket finns förstås en statlig utbetalningsmyndighet. För några dagar sedan läser jag följande:
”Det här är ett känt fenomen att man lämnar landet och tar med sig sina ersättningar” säger Per Eleblad, generaldirektör för Utbetalningsmyndigheten, till SR.
Det finnas alltså flera grova systemfel som innebär att kontroll inte kan utövas. Ett fel är att rådande legala möjligheter att utbyta information inte utnyttjas. Men än värre är svenska politikers ideal om att kontroll ska undvikas. Man talar om skapa ”tillit” till välfärdsstaten hos folket.
Om det vackra ordet ”tillit” ska tillåtas hindra rimlig och effektiv systemkontroll från myndigheternas sida är det en förklaring om bankrutt. Såväl moraliskt, politiskt som inte minst ekonomiskt. Det rör sig om många, många miljarder av skattebetalarnas pengar som bara slängs i slasktratten.
Den svenska politiska klassen klarar uppenbarligen inte ens enkla uppgifter. Och man döljer sig bakom ord som ”tillit”. I stället är det orden dumhet och oduglighet som ger rätt bild av den politiska elit som driver låt-gå-politik. Man missbrukar förtroendet från skattebetalarna och slänger bort deras pengar. Detta är något som är typiskt för passiva och drömmande vänsterliberaler. En vänsterliberal hoppas att människor ska visa tillit. Tydligare kan det inte bli att politiker är renons på förståelse av mänskliga drifter.
Torsten Sandström
