Efter tolv år av rysk aggression och terror visar tydliga tecken i dagarna att Putin i huvudsak kommer att ge upp, åtminstone tills vidare. 300.000 döda ryska soldater och omkring 1 miljon skadade utan större framgångar på krigskartan tar nu ut sin rätt. Viktigt är att den ryska ekonomin går på knäna och att ryska folket börjar protestera offentligt mot inskränkningar i livsföringen, exv nedstängning av internet. Igår lät Putin berätta att han ville planera för fred, givetvis en fred på hans eget vis (med sossen och skurken Gerhard Schröder som förhandlare).
Inget talar för att Putin kommer att erkänna sin fundamentala förlust. Diktatorer medger aldrig att de haft fel. Han kommer föstås att beskriva eventuella landvinningar som en stor vinst. Ingen vet ännu hur kriget kommer att sluta. Men mycket tyder på att även en diktator måste ändra strategi för att över huvud taget överleva.
Att ryska folket blir förvånat är troligt. Men många blir säkert glada. Just förvåning och glädje är något mycket farligt för Putin som regerat med våldsmakt som osynligt lindats in i termer om fria val och mänskliga rättigheter. Jag menar att Putin därmed lever farligare nu än innan han eldade på kriget. Många kommer att inse att hans dröm om gammalrysk storhet gått i kras till enorma kostnader i liv och pengar. Här finns en öppning för möjlig revolt. Det är förstås något gott.
Men samtidigt inser mäktiga kretsar kring Putin – framför allt oligarker av alla de slag – att folkliga reformer kan medföra att de förlorar makt över nationens råvaror och den nödvändiga kulissen av folkstyre. Ryssland står således än en gång inför en möjlighet till frihetsreformer. Men historien visar att vägen kommer att vara strödd med törnen.
Om Putin störtas kan med andra ord mycket gott och även ont komma att ske. Min glädje är ändå stor. Särskilt glad är jag över en möjlig frihet för förtryckta folk i Ukraina och Ryssland. En glimt av glädje har jag även över vad ett tänkbart öppnande av Putins arkiv kan komma att medföra. Jag tänker särskilt på dokument om Putins mycket skumma relation med Donald Trump. Auktoritära krafter riskerar att drabbas tillsammans.
Det jag skriver om har förstås många okända scenarier och gigantiska risker. Ändå är denna blogg en yttring av glädje. Kamp för frihet lönar sig. En efterlängtad ”seger” för Ukraina och nationens uppbackare. Men jag bävar för följderna för EU:s del. Kortsiktiga politiker riskerar att alltför snabbt sluta rusta samt ge Ukraina medlemskap i unionen. Långt innan demokratin är på plats i en plågad nation med många inneboende olösta problem.
Torsten Sandström
