Häromdagen lyssnade jag på SR:s Lördagsintervju (den 25/4). Johar Bendjelloul ställde frågor till Magdalena Andersson om Socialdemokraternas politik. Många av hennes svar var som vanligt undvikande upprepningar. Budskapet är: låt väljarna peka ut sitt favoritparti – sedan blir det möjligt att bilda regering (dvs kohandla).
Den största frågan enligt Andersson var – hör och häpna – partiets driv för ”elektrifiering” av Sverige i kamp mot Tidöregringen. Jag väntade mig förstås att Bendjelloul skulle problematisera hennes plädering för mer vindkraft och stöd till elbilar. Men hon tilläts tjata om elektrifiering.
Framför allt väntade jag på att Bendjelloul skulle ställa nyckelfrågan: varför lade den S-regering, du var en framträdande ledare för, ned fungerande kärnkraftverk? Med dessa kärnkraftverk i drift hade massor av ny el producerats till bättre pris. Men inte ett ord om detta.
Varför ställdes inte frågan? Den enda rimliga förklaringen är att Bendjelloul inte själv gillar kärnkraft. Han tycker inte att kärnkraft är något förnuftigt. Hans intervju kom på så vis – faktiskt i huvudsak – att centreras kring Bendjellouls egna politiska preferenser. Andersson dubbelmoral exponerades inte för att journalisten Bendjelloul själv tyckte att nedläggningarna var okej.
Jag menar att det som skedde – alltså Bendjellouls spektakulära passivitet – är ett av många, många allvarliga exempel på hur ständigt SR- och SVT-journalisters personliga värderingar av politiken blir styrande i kontakten med publiken. Han bidrog på så vis faktiskt med egen politisk propaganda. Anderssons hårresande dubbelmoral, dvs ointresse för kärnkraft, sopades under mattan samtidigt som hon tilläts plädera för elektrifiering. Med sådana journalister behöver S-partiet inga betalande medlemmar eller iögonenfallande partibidrag från staten.
Med sådana journalister motverkas förstås medial public service i ordets rätta mening. Politiseringen inom SR och SVT är en av vår tids stora politiska problem. Väljarna tvingas betala för SR/SVT samtidigt som de luras att lyssna på politisk propaganda. Dag efter dag översköljs de nämligen av vänsterpropaganda…
Torsten Sandström
