Reklamaffischerna är sköna. De har synts i tunnelbanan i Stockholm. Tre blixtbilder som presenterar tre svenska gammelmedier – DN, SVT och SR – och deras dubbelmoral. Tre urgamla djur med de svagheter som de inte själva vill tala om. De påminner om medlemmar i flydda tiders skrån (med monopolambitioner på sina arbetsuppgifter). Givetvis blir det efter annonsen klagosång från journalistskrået, som påstår att man agerar objektivt, oberoende och opolitiskt. Sällan är politisk reklam så på prick och utmanande. Dessutom med kritik från skråets egna led.
Jag påstår inte att min skriverier är objektiva, oberoende och opolitiska. Men de gör alltså dessa tre gamla. Jag bara försöker skriva med förnuft och tydlighet.
Varken Kvartal, jag eller många nya digitala medier lever på statsbidrag. Vi försöker bilda opinion av egna krafter och med frivilliga bidrag från dem som vill stödja oss. Så har nästan alla massmedier förr agerat.
Nu flyttar Sveriges politiker fram sina positioner in i nationens mediala värld. Särskilt vänsterns politiker förespråkar statsbidrag till tidningar, radio och teve. Förklaringen är urenkel med lika läskig. Politikerna vet nämligen att kåren av journalister därmed ges en politisk plattform. I svenska medier har därför ordet ”oberoende” getts en helt egen tolkning. Det betyder inte återhållsamhet med egna politiska åsikter, utan frånvaro av formella externa bindningar till andra organisationer, företag, partier osv.
Jag menar att public service styr åsiktsbildningen i Sverige. Utan SR och SVT hade sossarna sedan länge förlorat makten. Det är alltså något allvarligt då staten tvingar folket finansiera medier!
Torsten Sandström
