Rubriken uttalar en gammal folklig sanning. Talesättet påminner mig om vad som sker i vänsterns Lund. Där har kommunalpolitikerna beviljat tidsbestämda pengar till en sk fristadsförfattare från Palestina. En utländsk kulturarbetare ges mao stöd. Bara detta beslut väcker förstås misstankar om vad som är rimligt att belasta skattebetalarna med.
Sedan en längre tid visar det sig att författaren i uttalanden har stött Hamas. De naiva politikerna i Lund utbrister: Vi tänkte inte på det!
Sedan dess har det funnits politiska krafter i Lund för att avsluta den stipendietid som beviljats författaren. Nu har kommunen avvisat denna stopplösning. Den som leker med elden får stå sitt kast, säger ett annat talesätt. Kommunens politiker måste därför ro i land den terroristsympatisör som man kramat. Det är politikerna som bär ansvaret för hur skattebetalaras pengar missbrukas.
Jag är glad över att numera bo på Lidingö. Där håller politikerna i skattepengarna. Men tyvärr tvingas dock Lidingö kommun skicka omkr en miljon till Skåne årligen. Det är Malmö som behöver socialstöd (utjämningsbidrag).
Min text cirklar på ett undre plan kring ordspråk som slår fast urgamla sanningar. Det finns därför många talesätt som skildrar urbota stollar och deras ansvar. Mina kritiska tankar tar nu främst sikte på den politiska klassen i vårt land.
Torsten Sandström
