Statsministern och Jimmy Åkessons uppgörelse om en gemensam regering inför höstens val är ett stort steg. Inte just för förnuftiga bedömare som förespråkar klok sakpolitik. Men för det v-liberala svenska samhället. Här har sossarna i decennier brunsmetat SD. Och man gör det än idag, trots att S-partiet numera i stort ställer sig bakom SD:s invandringspolitik. Vänsterns journalister har med liv och lust deltagit i brunsmetningen.
Sossarna har genom sitt självpåtagna monopol att beskriva det svenska samhället de facto tvingat fega borgerliga partier och medier att stämma in i hetsjakten. Genom brunsmetning och röda linjer har sossarna hittills lyckat förhindra en rimlig svensk kompromisspolitik. Tidösamverkan har fört in en kil i de rödgrönas kampanj om hetsjakt mot SD.
Unde loppet av några veckor tycks L-partiets sönderfall ha sprängt sossarnas betongmur mot SD. Inom muren är de rödgröna oense om det mesta av vikt för Sveriges sunda framtid. Utanför muren har en ny allians vuxit fram. Den har en potential att bli historisk. De rödgröna inom muren kommer förstås att fortsätta med sin hetsjakt. Men de kommer antagligen att isoleras inom sitt självvalda betongfängelse.
Utanför muren finns däremot möjligheter till effektiva reformer av Sverige. Darra månde sossar och gröna vänstertalibaner! Att området inom deras rödgröna mur förvandlas till en politisk öken är ett rimligt antagande. Där kan de hållas med sina navelskådande och auktoritära ideologier.
Utanför muren finns däremot en vettig chans för att en ny svensk frihet kommer att odlas. Sossarnas maktbaser inom arbete- och bostadssektorn hotas. Absurda svenska vänsternära statsmedier kommer att – liksom brittiska BBC – tvingas till laglydnad under tuffare kontroll och begränsad budget. Sossarna favoritvapen – köp av röster genom bidrag – kommer att desarmeras. Arbetslinjen blir ett rimligt och kraftfullt verktyg. Invandringen kommer att bantas till proportioner som polis, skola, bostadsmarknad, statsbudget klarar av. Osv.
På så vis närmar sig S-partiet vägs ände. Deras historiska roll har spelats till sitt slut. Man kommer förstås att kvarstå som ledare för de vänsterliberala inom betongmuren. Men lyckligtvis långt från regeringsmakten.
Min profetia innehåller förstås flera osäkerhetsmoment. Många kvinnor är tyvärr fast inom betongmurens lyckodrömmar och hos de feminister som häckar där. Det är kvinnors röster och valsedlar från pensionärer som håller partiet flytande. Men det senaste skolvalet ger mig hopp, se bilden. Därför förutspår jag inför hösten ett nytt steg i S-partiets stegvisa nedgång och utveckling till en för nationen skadlig organisation. Sossarna har byggt en mur för den egna politiska klassens makt. Men muren skälver.
Torsten Sandström
