Länge har den högre utbildningen varit en tummelplats för politisk väckelse. Det är enkelt att förstå. Och oftast bra eller åtminstone oförargligt. Detta dessutom på grund av att de politiska rörelserna normalt balanserats av motkrafter vid högre lärosäten.
Jag minns själv min egen och andras vänsteraktivism på Juridicum vid Lunds universitet på 1960-talet. Visar frälsta och betraktades av omgivningen med befogad skepsis (insåg jag i efterhand). Men vi accepterades enligt tesen om att det ska vara högt till tak. Dessutom var vi en minoritet, medan borgerlighetens forskare och dogmer kraftigt dominerade. Och denna höger värnade om tolerans. De senare dogmerna var förstås politiska, men inte direkt möjliga att översätta i olika partikoder.
Ändå kunde man dåförtiden tala om ett slags balans, tror jag. När jag idag ser vad som händer vid min fakultet i Lund höjer jag på ögonbrynen. Om det som sker ska mätas i de olika gästföreläsare, föredrag och seminarier är den vänsterpolitiska framtoningen massiv. På Juridicum domineras den politiska seansen totalt av folkrätten – och framför allt av predikningar om mänskliga rättigheter. Nästan alla arrangemang som sprids via webben rör Human Rights. Och målet är att propagera för fri invandring, hållbart klimat till alla, bostäder till invandrare, feminism, hbtq-åtgärder, studenters rätt att kalla Israels kamp i Gaza (mot Hamas) för folkmord osv. Till saken hör att studenter och doktorander med utländsk bakgrund ständigt inviterar egna åsiktsvänner till arrangemang i Lund.
Jag hade inte skrivit något om detta ifall många alternativa och balanserande arrangemang erbjudits. Det tycks därför som om vänsterliberalismen segrat i Lund. Jag menar att detta skett genom en planerad och massiv politisk satsning från Stockholm på just folkrätt. Många miljoner har slussats till Lund. I den akademiska ankdammen simmar såväl folkräddare från Juridiska fakulteten som likasinnade vid Wallenbergsinstitutet (RWI, budget 108 miljoner 2023) och Institutet för mänskliga rättigheter (budget 37 miljoner 2025 och c:a 35 anställda). Alla går i armkrok med EU-rättens många förespråkare av ökad federalism. Alltså en förfärlig samling av drömmande godhetspredikanter. Deras framfart hotar enligt min mening den nyttiga balans som förr funnits och som jag fortfarande åtrår. En balans är nämligen nödvändig.
En framstående juristutbildning kan inte byggas på ett enda ämne i den nationella juridikens marginal. Studenter av juridik i Lund måste givetvis erbjudas bredd och balans. Dessutom kritik av vänsterns påträngande budskap om att alla drömmar måste lösas i statens regi genom bidragsgåvor åt alla håll. Folkrättens frälsningsmöte måste balanseras!
Torsten Sandström
