Den 15/3 säger socialdemokraternas förra minister Ardalan Shekarabi att ett regeringssamarbete mellan Socialdemokraterna och Moderaterna kan vara bra för Sverige. Detta med anledning av en orolig omvärld.
Jag tolkar detta inte främst som S-bekymmer om vad som sker i Mellanöstern. Jag tror att sossarna börja känna motvind i årets valrörelse. I enlighet med S-tesen ”makten framför allt” blir en regering med M bättre än inget. Trots Mohamssons töntiga hattande hit och dit kan Tidöregeringen plötsligt lyckas erbjuda väljarna ett – som det tycks – fungerande regeringsalternativ. Sossarna har däremot en främlingslegion att samla, där ilskna ovänner drar åt olika håll och målar ”röda linjer” omkring varandra.
Åkesson plattade i gårdagens SVT Aktuellt fullkomligt till Mp:s taleskvinna – hon med turbanen – med ord i stil med att ”nu är er lekstuga slut”. Talibanen blev alldeles vit i ansiktet och knep ihop munnen.
Jag hoppas att det är så debatten kommer att formas fram till valet i höst. Det enda de rödgröna är ense om är att slösa pengar på omöjliga klimatsatsningar, lägga ned kärnkraftverk, höja skatterna, öka invandringen och slösa pengar på bidrag som håller folk borta från arbete. Man är utanföskapets vänner och fiende till en förnuftig arbetslinje.
När breda skaror av svenska folket får detta klart för sig får vi se en mer effektiv regering. Där kommer M och SD att bestämma. Och KD samt ev L spela en mindre roll än idag. Jag tror – eller hoppas – att SD:s medverkan kommer att tvinga fram viktiga reformer som de nuvarande regeringspartierna inte klarar av. De har nämligen till stor del kört fast i S-partiets problemformuleringar (som många inom KD och L hyllar). M måste förnyas i samverkan med SD!
Sverige behöver en ny och spänstig politisk elit. M har många murkna politiker som måste ersättas. När nuvarande ångest släpper finns spännande politiska öppningar. I bäst fall, förstås.
Torsten Sandström
