Ukraina skjuts sönder och samman av Ryssland, samtidigt som Putin levererar olja och gas till flera EU-länder. A propå petroleum och krig så har Trump fastnat i Hormuz utan att ha minsta koll på hur han ska avsluta sitt krig. Han hotar alla gamla allierade som inte vill hjälpa honom ur knipan.

I Sverige har utan minsta konkurrens en person med palestinskt ursprung valts till ledare för ett tidigare stolt parti, som ena veckan säger att man inte kan regera med SD för att i veckan därpå hävda att en regering tillsammans med SD går mycket bra. Den sega konflikten inom L-partiet medför att gamla L-spöken plötsligt stapplar ut ur garderoben. Det ena vill vinna val med Mohamsson. Det andra går med i C för att säga sig vilja regera med sossarna.

Vi ser med andra ord en politisk klass i väst som kämpar för sin överlevnad. Det som sker gör mig rädd. Har jag smittats av meningit eller är det västerlandets politik som är sjuk? Folket tycks ha förlorat ett sunt grepp över den politiska utvecklingen – ifall människor någonsin haft bra kontroll över sina makthavare. Det är medierna som styr via de politiska eliterna. Folket hukar i soffan framför teven. Där serveras Bolibompa för alla åldrar.

Om du vill försöka att förstå märkliga skeenden i vår värld kan kanske min bok ”Ceremonimästarna” vara till hjälp. Den finns i bokhandeln och på nätet och kostar ett par hundralappar. Kanske ett alternativ till ett lugnande piller? I vart fall nästan 500 sidor faktaspäckad läsning.

Torsten Sandström

Läsaren av mina texter inser att jag anser att SD varit en god kraft i svensk politik. Inte minst i frågan om invandring som kostat nationen gigantiska pengar och många andra problem.

Men i medierna ser jag nu att SD tycks vilja införa en lag mot mot det som oklart kallas ”icke-medicinsk omskärelse” (alltså mot religiös eller annan omskärelse än på strikt medicinska skäl). https://www.dn.se/direkt/2026-03-18/sd-brak-om-omskarelse-akesson-vill-se-undantag-for-judar/ SD verkar helt enkelt vara ute efter ett förbud mot religiös omskärelse, i och med att detta fenomen redan tillåts och regleras genom lagen SFS 2001:499 om omskärelse av pojkar.

Mediala rapporter tyder pikant nog på att höga företrädare inom SD har delade meningar i frågan. Jimmie Åkesson tycks öppna för att den judiska minoriteten ska ges ett undantag från en eventuellt ny förbudslag. Andra verkar vilja ha ett strikt förbud. Motiveringen är i senare fallet något i stil med att en omskärelse är ett oåterkalleligt ingrepp som kränker barnets religionsfrihet.

Jag häpnar över hur SD kan fokusera på en så marginell och tungt kulturellt förankrad fråga i Europa. Skadeverkningarna för små pojkar verkar vara ytterst perifera. Det upphaussade intresset tyder på att det i själva verket är religiösa grunder som styr diskussionen, närmare bestämt en aversion mot judiskt-islamska traditioner.

Jag menar således att frågan rör en oförarglig kulturföreteelse i vårt land. Omskärelse av pojkar har länge skett utan märkbara problem. Riskerna för skador är minimala. Religiösa vanor är dessutom ofta märkliga och omskärelse av pojkar – till skillnad mot flickor, nota bene! – är knappast värre än att svenskar i kyrkan om söndagarna intar ”Jesu blod som utgjutits” (vid nattvarden). Jag skriver därför: låt människor få syssla med uråldrigt hokus pokus ifall de så önskar!

Att frågan poppar upp inom SD är något olustigt menar jag. Det verkar inte främst motiveras av omtanken om små ”oskyldiga pojkar”. Därför förnimmer jag en känsla av att etnisk-religiös fördomsfullhet råder inom SD. På vänsterkanten är det tyvärr inte mycket bättre ställt. Där vill många förbjuda omskärelse med stöd av Barnkonventionen.

Torsten Sandström