Att L-partiet är kört beror, som alla vet, på självskadebeteende. Det intressanta är i dessa dagar mediernas drev. För vänsterliberala journalister är det prio ett att brunsmeta SD. Förvisso har SD historiska problem. Men politiken måste bedömas efter vad som skett sedan partiet kommit in riksdagen.

SD:s invandringskritik har under många år med bedövande tydlighet visat sig riktig. Sverige har åsamkats gigantiska skador, ekonomiskt, politiskt och delvis kulturellt. Ändå har nästan alla svenska medier längre jagat SD för nazism och sett invandringskritiken som ett bevis. Nu har nästan alla partier – utom Mp och V – bytt fot och stött omfattande lagreformer. Likväl förföljer svenska gammelmedier fortfarande SD. L-partiets medverkan med SD i Tidösamarbetet utmålas i medierna med avsky.

Att L-partiet nu fem i tolv försöker rädda en riksdagsplats genom att godta SD i en framtida borgerlig gering har gett journalisternas drev ny kraft. Nästan alla större gammelmedier – utom GP – slänger sig över Mohamsson för hennes SD-kramande. Hennes omsvängning är förvisso galen, men enda möjligheten att rädda sitt parti. Själv har hon tillhört motsidan till vänster i L, men försöker klamra sig fast i rollen som yrkespolitiker. Att se och höra henne är beklämmande.

Men drevet har helt sitt ursprung i vänsterliberala journalister önskans att härska över medierna. Att privata medieföretag inte stoppar detta är tankeväckande. Att SR och SVT deltar i drevet är däremot något allvarligt. De statsfinansierade medierna lägger sig i svensk politik. Avsikten är främja vänsterns sak. Tala om ett hot mot demokratin!

Sverige har under ett sekel utvecklats till Absurdistan. Tyvärr.

Torsten Sandström