Folkpartiets förvandling – framför allt under Vet Bästerberg (alltså Bengt W) – till vänsterliberalismens populistparti Liberalerna är lärorik. Visst går det att försöka sprida drömpolitik till folket. Men när drömmarna ideligen kolliderar med varann tar det stopp. Någon form av konsensus måste det nämligen finnas i ett parti än att samlas under tesen att allt går att sprida som partiets linje.

Efter år med kritik av SD – och av vänstern älskade röda linjer – sägs L för dagen nu kunna i framtiden regera med SD. Vem kan tro på detta budskap under galgen?

Jag kallar mig liberal – alltså marknadsvarianten – och litar därför inte en promille på det gäng som för stunden samlats kring Mohamsson. Hon är en fåntratt som talar till folket som Prussiluskan till Pippi. Så långt har förfallet inom Liberalerna gått. Till och med Bengt Westerberg och andra drömmande predikanter har hoppat av.

En liberalism måste vila på ett förnuftigt frihetstänk, med nära rötter i tämligen breda folklager. Välfärdsåtgärder måste kombineras med tydliga begränsande krav. Kamp mot byråkrati måsta ha hög prioritet och inte vara ett verktyg för att lura väljarna att tro på framtiden. Skolan måste vila på kunskapsutveckling och inte på flummigt tal om jämlikhet. Öppna samtal måste vila på förnuft och inte på hela världens stormar!

Framför allt ska marknaderna i görligaste mån frigöras. Politikerna måste hålla tassarna borta från avtalens värld maximalt! Exv marknaderna för arbete och bostadshyra måste befrias från planekonomiskt tänkande via vänsterns politruker och byråkrater. Min typ av liberal vision har vida perspektiv! Den genomsyras av enskildas frihet i stort och smått och således inte på förmyndarskap.

Därmed finns ingen annan plats för L än historiens skräpkammare. Det är bättre att lägga ned L-partiet än att svamla om framtida samverkan med SD. Tacka Westerberg för det som sker om du vill!

Torsten Sandström