Vänsterns tystnad är skriande rörande fasansulla övergrepp från mullornas Iran, Hisbollah och Hamas. I dagarna dödas tusentals protestanter i Iran. Men vänstern beklagar bara dödsfallen, utan att dra några politiska slutsatser om varför de islamska krigarna systematiskt förtrycker det egna folket. Det som sker är motsatsen till den demokrati som Sverige bygger. Tystnaden är skrämmande. Hur ska den förklaras?
I grunden rör det sig om vänsterns struntenkla ideologi. Alla skeenden ses närmligen genom klasskampens prisma. Det rör sig om en simpel dualism: kapitalist mot arbetare, förtryckare mot förtryckt, rik mot fattig. Om en förtryckt pekas ut måste denne ges all stöd oavsett bakgrunden. Med en så onyanserad och ovetenskaplig teori blir utgången förutbestämd. Ofta kan analysen falla ut precis hur som helst (i det enskilda fallet). Det som inte passar in tigs det om.
I Sverige demonstrerar vänstern flitigt för Palestina, där Hamas sedan länge styr. Huvudorsaken till problemen i Gaza – islamsk terrorism som enlig vad nyss sagts inte kan kompomissa – medför att vänstern väljer sida med Hamas som ses som revolutionärt.
Vad gäller mördandet i Iran vet vänstern inte hur man ska agera då det är så kallade revolutionsgarden som dödar vanliga människor (i protest mot förtryck). Därför måste allvarlig kritik riktas mot svensk vänster. Till saken hör att även Socialdemokraterna har flitiga kontakter med den palstinska myndigheten och PLO som – med närmast en axelryckning – låter Hamas sköta det vardagliga dödandet. Tystnad om verklighetens samband råder.
I Göteborgsposten skriver Adam Cwejman den 21/1 en – som vanligt – bra ledare på den linje jag nyss framfört. Den är läsvärd. Se länken!
Torsten Sandström
