Just nu har SvD – som beskriver sig som moderat – en lång intervju med en uppsatt centerpartist. Samtalet presenteras av tidningen med en stor rubrik, ett citat från den intervjuade (visar det sig om man har örnkoll på citationstecken):
”Det kommer att leda till att Tidö förlorar valet”
Genom rubriken måste man säga att Torehammar de facto sprider denna förhoppning. Alla vet ju att det är vad C vill. Men varför inte tala om vad C vill göra? Och hur man ska agera tillsammans med de rödgröna?
Tidningens utbasunering av drömmen utan närmare presentation av sagesmannen är infam. Varför lyfts just dessa ord fram? Detta är en av flera vanliga metoder som nutida svenska journalister använder. Deras egna drömmar upphöjs till rubriker och slagord. Vad sjutton vet C-partisten och Torehammar om valets utgång? De bara hoppas och pläderar tillsammans genom ett löshugget citat som man inte direkt vet vem det är som säger.
Jag är så trött på den nya tidens åsiktsjournalistik. Där agerar Torehamar som en av flera hala ålar. Fy sjutton! Man undrar hur journalister utbildas? Vanligtvis lyckas svenska juristutbildningar med att få yrkesverksamma domare att sakligt tillämpa ett givet rättssystem och inte egna åsikter. Jag menar att det borde vara en hederssak även för journalister att skilja fakt från åsikter. I stället smyger Torehammar med sina citationstecken och framför en partigängares ord som en faktisk prognos. Problemet är att det som skrivs av journalisten ses som sanningar.
Torsten Sandström
