Jag kallar mig ogärna konservativ. Även om jag i grunden hyllar tanken om att bevara det gamla som är gott för ett modernt samhälle. Men jag ogillar den konservatism som bara stövlar på i gamla hjulspår och pläderar för ideér som närmast spelat ut sin roll. Intressant nog är det ibland en konservatism som även appellerar till vänsterliberaler. Jag tänker nu inte bara på ett föråldrat vurmande för kyrkan eller monarkin. Utan på kramandet av en klass av arbetare som idag knappast är egendomslösa och har många fria val i samhället med stor välfärd. På så vis hamnar ungdomar utan jobb och bostad i rävsaxen.

Okej att vårt statsskick innebär monarki. Men ändå bör man ta avstånd från kungafjäsk och liknande. Att kröka rygg för kungligheter och adel är förlegat. Det bygger på något som påminner om rasbiologi. Det hävdade redan Vilhelm Moberg på sin tid med eftertryck. Men denna variant av konservatism lever ännu. Även i kretsar som annars pläderar för kunskaper och ett samhälle med jämlika medborgare.

Jag skriver detta så jag ser att Lunds universitet utsett den danska drottningen Margrethe till hedersledamot. Se länken nedan. Hon må vara vänlig och glad – och liksom många andra vara intresserad av konstnärliga färdigheter. Men ändå bara på en mycket allmän nivå. Hon blir alltså nu hedersledamot för sin kungliga status. Sådant fjäskande är helt enkelt omoderna och bidrar till bevara en grumlig och falsk bild av storhet. Det innebär förnedring då ett universitet böjer rygg för monarkin.

Denna typ av hederstecken slår tillbaka på Lunds universitet. En institution för forskning och utbildning har inget vettigt att vinna på sådan underdånighet. Den är löjeväckande. Och den smetar ned ett universitets kamp för kritiskt byggande av kunskaper. Det är eländigt att belöna via metoder som bygger på börd, kontakter eller fenomen som luktar inställsamhet och korruption.

Torsten Sandström