Jag ser i tidningen hur fotbollspampen Gianni Infantini fjäskar för Donald Trump. Den senare tilldelas FIFAS fredspris! Infantini är en barnrumpa och lurendrejare som badar i pengar.
Infantini är en kugge i mediesamhällets system för att trissa upp priset för streamingtjänster. Han är en av de internationella förbundens många sportpampar. Välgödda män och kvinnor som håller varandra om ryggen. Korrupta personer som inte sportar på annat sätt än att trissa upp priset på de tevetjänster som man vill sälja.
Om inte dessa blodsugande pampar saltat avtalen med tevebolagen – utöver vad som behövs för att täcka de speciella arrangemanget kostnader – hade du och jag enklare kunnat ta del av spännande sport. Men för bossarna rör det sig inte längre om sport, idrott eller ädel kamp. Det har blivit miljardbusiness. Till eländet hör att stater världen runt är med i dansen kring guldkalvarna. Från toppen nästan ända ned till botten är det affärer som gäller.
En stor del av de affärer och det fiffel som pågår faller under straffrättsliga regler om muta, bestickning, förskringring, trolöshet mot huvudman. Ändå hyllas sportens pampar som om de vore en del av en folkrörelse. Ungdomar och barns sportande används med andra ord som täckmantel för en global och gigantisk karusell av oegentligheter. Miljarder slussas till fel fickor.
Att nationella politiker inte vågar säga ifrån är ett olustigt tecken i tiden. Den politiska klassen tycks vilja dra nytta av folkets intresse för sport. I stället för att kritisera och försöka avveckla förbunden gödslas pamparna med skattepengar. Och enskilda politiker önskar glänsa som ledare för nationella förbund i stil med Fredrik Reinfeldt. Men det är främst de stora internationella organisationernas marodörer – som exv Infantinis FIFA eller OS-rörelsen – som måste tuktas och avpolletteras.
Att låta dessa rörelser skörta upp vanliga människors tevetittande är inget annat än en skandal. Den politiska klassen duckar. Som vanligt då känsliga ämnen diskuteras.
Torsten Sandström
