Igår skrev jag om hur SVT Rapport häromdagen vägrade att se den förmodade mördaren i Rönninge, Vilma, som kvinna, trots att han innan dådet bytt namn och uppenbarligen själv betraktar sig som kvinna, utan att ha ansökt om könsväxling. Min slutsats i bloggen var att SVT inte kan tänka sig att en kvinna kan begå ett så förskräckligt brott. Därför talar man inte om att han på bilder presentarts sig som en kvinna, som Vilma.
I Rapport på nyårsafton är mordet i Rönninge fortfarande huvudnyheten. Nu sägs dock i en bisats att mördaren sett sig som kvinna. Men vad gör man då. Man fortsätter på sitt gamla spår om manligt våld. Därför intervjuas en superfeminist som talar om för tittrana hur vanligt manligt våld är på nära håll inom familjen. Statistik visade rörande manlig våld.
Men för det första rör dådet i Rönning en person som ser sig som kvinna. Okej, personen är biologiskt sett man, men sådana avvikelser (från linjen om att människor väljer sitt kön) brukar inte alls SVT syssla med. Annars väljer ju alla sitt kön i SVT!
Än värre är att illdådet i Rönninge inte alls röde “våld i nära relationer”, som superfeministen snackade om. I Rönninge var nämligen brottsling och offer okända för varandra. Det rörde sig om ett sex- och styckmord, en handling mellan främlingar, som närmast rör en grövsta form av våldtäkt med dödlig utgång. Sådana brott är lyckligtvis mindre vanliga.
Varför agerar SVT på detta trixiga vis? Min förklaring är densamma som i gårdagens blogg. Det är politik som som saken gäller. Feminister – och sådana finns det i parti och minut på SVT:s redaktioner – kan inte tänka sig att kvinnor dödar av sexuella skäl. Därför måste storyn till nästan varje pris skrivas om till ännu ett mord av en man. Så lyder nämligen feminismens lära: män är djur och farliga förtryckare.
Vi ser alltså att feminismens dogmer är gjutna i betong på SVT. Och detta ska kallas “public service”! Jag tror läsaren förstår min indignation.
Torsten Sandström
