Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Nu är det dags för ännu en vänlig erinran. Bloggen har nu rullat var dag i mer än fem år. Kostnader för teknik, webbhotell mm är faktiskt större än de gåvor på drygt en handfull tusen kronor som jag hittills 2025 fått av vänliga följare. Detta trots att bloggen senaste veckan haft mer än 17.000 besök sammanlagt.
Bloggen är visserligen ingen affärsrörelse. Den tar sikte på politisk kamp. Men även en idog samhällskritiker måste förstås muntras upp. Därför är jag tacksam för en swish som inte alls behöver vara på ett stort belopp. Kolla den gröna rutan ovanför till höger!
Samtidigt vill jag varmt tacka de alltfler som redan gett mig en dunk i ryggen.
Vissa händelser förefaller vara omöjliga för vänsterliberaler att hantera. Detta gäller särskilt då deras drömmar går i kras. Idag gäller min text drömmen om den storslaget ädla asylrätten. Vi har i åratal sett verklighetsflykten ske på olika politikområden. Allvarliga skeenden har inträffat. Men deras betydelse förtigs av politiker och medier just för att det som händer inte stämmer med deras drömmar.
När nu megalomanen Donald Trump än en gång svingar vilt om Europas brister så vill därför ingen förstå. Men även en blind tupp som presidenten kan finna korn av sanning. Han skriar med all rätt om Europas allvarliga misstag rörande invandring, militär passivitet och federal hyperreglering (som lett till ekonomisk efterblivenhet inom EU).
Värst är nog ändå den svenska officiella acceptansen av en långvarig och storskalig invandring. Vad problemet kostat Sverige i våld och pengar är närmast ofattbart – så stort är eländet. Jag plockade nyss fram siffror från SCB för invandring under åren 2000 till 2024. Och så räknade jag samman antalet nyanlända.
Inför år 2000 var befolkningen i vårt land omkring 8,8 miljoner. Sedan dess har omkr 2,5 miljoner utländska män och kvinnor invandrat! Idag är de svenska medborgarnas antal 9,8 miljoner – plus 0,8 miljoner med utländska medborgarskap. En mycket stor grupp av nyanlända har alltså etablerat sig i Sverige så att folkmängden ökat med mer än 20%. Detta på bara c:a 25 år. Bara de senaste 14 åren har alla utom fyra sett en invandring på över 100.000 (senast 2024 var den omkr 106.000)! Vilken annan nation än Sverige har själv skapat en sådan extrem pärs?
Ingen kan påstå att en sådan folkomvandling varit sansad. Det rör sig helt enkelt om politisk vårdslöshet! Grova samhällsproblem måste bli följden, oavsett landets förmåga till integration. Vi ser problemen var dag. Detta är tydliga fakta. Min poäng är att siffrorna länge har dolts för allmänheten (som kanske ändå anat något diffust om vad som varit på gång).
Politiker och medier bär enligt min åsikt ett blytungt ansvar för det som inträffat. Särskilt för själva tystnaden, mörkläggningen. Inflyttningen har i stället glorifierats i stil med vänsterliberalernas flummiga drömmar. Dessutom har till råga på allt invandringens kritiker aggressivt hudflängts och brunsmetats, främst från de rödgrönas sida. Och var dag jagar ännu majoriteten av svenska politiker SD. Även merparten medier – särskilt dem som finansieras av folkets skattepengar. Det är absurt.
Man vägrar med andra ord att ta sitt ansvar för misslyckade drömmar. Att något sådant sker i en demokrati är ytterst allvarligt. Även om jag annars kraftigt ogillar Donald Trump har han alltså rätt i kritiken av Sverige. Utomlands har man alltså påtalat vad som skett i vårt land. Låt vara att politiker i Tyskland, Storbritannien och Frankrike också tillhör syndarna.
