Ymnig snöfall. Det händer varje år.

Ändå kritik mot Trafikverket. Och därefter skyller Trafikverket på SMHI och vill ha bättre rapporter. I hela samhället skyller alla på någon annan och framför allt på samhället.

Vi står inför ett fenomen som förr var ovanligt. Då bet människor nämligen ihop och kollade vad man själv kunde göra. Men så är det inte längre. Inget massmedium eller politiker vågar alltså säga sanningens ord. Alltså att varje människa som gör något – farligt eller inte -har ansvar för vad man själv hittar på. Exv att ge sig ut med bil i snöigt väglag och med dåliga däck.

Häromdagen skyllde anhöriga till en avliden (tämligen fyllig, inte helt frisk och gravt medelålders) man på TV4 för att han avlidit i hjärtinfarkt under en dårpippi-promenad över ett stup på en repstege under produktion av ett av många fåniga nöjesprogram. Att mannen ville tjäna pengar, bli kändis (liksom Robinsonjanne) och därför var villig att risker med dålig hälsa kneps det käfta om.

För talades det om mandom mod och morske män. Man utkrävde åtminstone ansvar av dem. Nu vågar ingen tala om roten till problemet. I det framväxande identitetsamhället vågar ingen ställa krav på enskilda. Framför allt inte barn, busar i skolan ller brottslingar. Då människor inte lär sig att möta krav – lindrigare eller mer tuffa – kommer ett nytt slags individer växa fram. Ansvarslösa och odrägliga. Personer som pekar på andra och samhället. Det är föräldrars huvudansvar att träna sina bar i ansvarstagande. Detta sker förstås genom dagliga krav och inte via psykologers passiva och eländiga vänlighetstankar. I vårt land odlas generationer av dysfunktionella egoister!

Utvecklingen är förstås allvarligt problematisk. Politikernas och massmediernas medverkan – och tystnad – är läskig. Föräldrar luras till skadlig passivitet.

Torsten Sandstrom