Bild:statens konstråd.
Jag har sagt detta förut. Det nutida svenska samhället har sagt adjö till konst med innebörden krav, genialitet och kvalitet. I stället satsas på simpla bilder med enkla politiska syften. Att det finns obegåvade personer som vill bli kallade konstnärer är en sak som är lätt att förstå. Inkomst utan prestation av värde är med andra ord lockande. Men att staten ställer sig bakom ett sådant spektakel är sjukt och tecken på hur skattebetalarnas pengar förslösas. I Henån på Orust har en hoppressad skrotbil placerats under en grov träställning med tre tunga stenblock på den krossade plåten!
Så här skriver Statens konstråd om den ställning som kostat 800.000 att tillverka.
Semaforen i Henån är både en skulptur och en samlingsplats, ett ”häng” med sittplatser kring ett betydelsebärande blickfång i form av en komprimerad skrotbil. Verkets höjd gör den synlig från både riksvägen och gångvägarna runt ån. I dess topp finns en optisk signal som tänds när platsen används. Verket blir en fyr för ungdomarnas gemenskap. När ljuset brinner vet vi att någon är där eller nyss varit där. Se oss. Vi finns här. Kom hit ni också så kan vi hänga tillsammans. Att ungdomarna själva har makten att aktivera platsen med ljussignalen vänder på vad som är mittpunkt och periferi. Den anspråkslösa platsen mellan ån och parkeringen blir något som är värt att signalera om och bjuda in till.
Vi läser alltså hur en byråkrat via statens konstråd anstränger sig för att finna något märkvärdigt och till människorna talande rörande ett legobygge i Henån som inte ens ett barn varit nöjd med. Är detta klokt? Ska skattebetalare tvingas betala för fåniga struntprojekt? Nej, det rör sig om ett eländigt effektsökeri med politiska visioner. Det är vänsterliberalernas syn på konsten. Allt som någon galning vill skapa anse lika gott som konst. Det sker på ”armlängds avstånd” från folket.
Torsten Sandström
