Det parti som kallar sig Liberaler håller just nu på att begå kollektivt självmord. Det sker i ett rus av lycka. Liksom de rättroende ser man sanningens ljus och handlar därefter. Att man befinner sig i ett samhälle med komplexa motsättningar och behov av kompromisser är för dem ovidkommande. Dubbelmoralen illustreras tydlig av det manliga könsorganet i partiets “emblem”.
Jag tänker nu på Mohamssons senaste utspel tillsammans med en saligt leende L-styrelse. Hon säger sig tro på Tidö – avtalet ger ju henne en ministerpost – men vill inte ha SD i regeringen. Hon gör en dumsmart satsning inför 2026 år val. I bästa fall (i mitt perspektiv) kommer L inte in i riksdagen 2026. Man gör nu det mesta för den sanning man är nästan ensam om att skåda.
Den list L-partiet tror sig ha visat är att – om plats ges i riksdagen 2026 – man ska kunna regera tillsammans med antingen vänstern eller högern. Hos de nuvarande medlemmarna av Tidösamarbetet tror jag viljan att än en gång släppa in Mohamssons anhang är låg. En så vilsen snackare bör lämnas utanför ett eventuellt Tidö 2.
Mohamssons käcka ordbajsande fyller mig med olust. Hon säger att SD “inte beter sig”. Orden påminner om en flicka från första året på dagis. Fy, så ska du inte “bete” dig! Detta för tanken till L-partiets tidigare motstånd mot att medborgarskap ska prövas utifrån en invandrares “vandel”. Nu blir en sådan vandelsprövning något fullständigt naturlig för en troende L-anhängare (märk att jag inte skriver liberal av marknadens resultatinriktade slag).
När det gäller en avtalspart i Tid, alltså Sverigedemokraterna, blir en vandelsprövning av det mest flyktiga slag naturlig och görs med en för svensk kultur främmande glad klackspark (en form av krigslist). Det parti, dvs SD, som idag ger henne en ministerpost sägs med andra ord vara i avsaknad av vandel. Och detta sägs med ett fånigt flin.
Jag är uppvuxen i ett hem med två föräldrar som alltid röstade på Folkpartiet. Hos dem balanserades frihetsidealet av krav, hushållning och alltså vilja att visa praktiska resultat. Jag är glad över att dom slipper se hur deras frihetstolkning idag grusas i en kvalmig berusning hos de sista dagarnas heliga.
Torsten Sandström
