Jag hör på SR P1 idag på morgonen en intervju med ägaren till ett schaktföretag i Blekinge. Han har på kort tid fått två maskiner stulna, var och en värd mer än 600.000 kronor. Ett tidens tecken alltså.
På grund av att en maskin varit märkt elektroniskt kunde han spåra maskinen till en plats i Malmö. Polisen meddelades och infann sig på adressen. Där fanns mannen med ett helt lager av stulna maskiner.
Nu skulle rättvisa skipas! Mannen dömdes mot sitt nekande för stölden. I domen föreskrevs 1 månads samhällstjänst. Du läser rätt. Det rörde sig inte om ett snatteri av mat i ICA. Utan av maskiner som var värda miljoner.
Jag tror – men är nog inte helt säker – att domarnas handlingsfrihet varit kringskuren av milda motivuttalanden till Brottsbalken om hur unga förbrytare vid val av straff ska behandlas. Alltså flummiga regler om största hänsyn (eller med andra ord vänlighet mot den kriminelle). Ändå anser jag man kunde vänta sig ett fängelsestraff.
Min irritation vänder sig därför mot författarna av Brottsbalken, dvs nationens politiker. Om allvarliga brottmål förvandlas till lekstuga, vilken respekt för lagen kan man då förvänta sig. Domare uppmanas således att agera som socialarbetare. Tyvärr har kriminologer i stil med Jerzy Sarnecki fått som dom vill. Man har – via oklara vetenskapliga bevis – lurat godtrogna vänsterliberaler att skriva normer om brott som underlättar gangstrarnas verksamhet.
Rättvisa skipades alltså knappast för stölden i Blekinge! Sådana politiker har svenska folket valt. Om några behöver samhällstjänst så är det dom. Långt ifrån Riksdagen. Varför inte som oavlönade bärplockare. Även om det inte blir så många lingon får dom tid att tänka över sina försyndelser.
Torsten Sandström
