Sydsvenskan sysslar normalt med kass journalistik. Orsaken har jag ordat tillräckligt om. Men vad sägs om denna rubrik (5/8):
Josefin, 30, våldtogs av dotterns pappa – måste ändå gå med på umgänge
Man undrar vad dom sysslar med på journalistseminarierna! Det tar ett tag att reda ut vad rubriken gäller. Min tolkning är följande. Josefin har våldtagits av sin sambo eller make. Och så ges den före detta partnern rätt till umgänge med sitt barn (dotter) i parets relation, som inte utsatts för något sexbrott. Om domstolen dömt rätt tål att diskuteras. Men en far har normalt rätt till umgänge med sitt barn.
Rubriken är ännu ett exempel på den krystade samhällsuppfattning som många kvinnliga journalister har. I det här fallet heter hon Maria Werner. Där tas alltid parti för det egna könet. Normalt även för barns rättigheter, ty Barnkonventionen anses som helig även om den inte uttalar sig annat än i svepande ordalag om hur bar barn ska ha det. Men i det här fallet är fadern en person som begått ett sexbrott mot mamman. Och uppenbarligen vill mamman frånta även dottern kontakt med sin biologiska far på grund av brottet. Därmed förhindras även barnet lära känna sin pappa. Han är väl ändå inte pedofil!
Rubriken blir så krystad och språkligt inkorrekt att man häpnar. Det är väl ändå inte mamman som tvingas till ungänge med fadern?!
Situationen som beskrivs är inte unik. Inte heller hur den språkliga kvaliteten i landet medier tunnats ut. Men att PK-ismen vuxit sig starkt blir ändå tydligt. Enögdheten är bedövande. Journalisterna gräver en grav över den kritiskt öppna rapporteringen. Man predikar i ställer för att presentera saklig fakta som folk kan begripa. Så funkar mediesamhällets furstar och furstinnor. Skrämda politiker hukar.
Torsten Sandström
