I Sydsvenskan kan jag (18/7) läsa denna rubrik i Sydsvenskan angående regeringens miljöpolitik:
Regeringen lika sen som tågen.
I själva sakfrågan om passivitet kan man givetvis föra en diskussion för och mot. Mycket pekar på britande underhåll – framför allt under sossrans åtta år vid makten! En saklig debatt bör en tidning som vill kalla sig seriös föra. Och alltså låta läsarna själva skaffa sig en ståndpunkt. Men så funkar inte svenska gammelmedier idag. Där propageras det och förs politik av glatta livet. Journalister resonerar alltså inte för och emot längre i rimlig utsträckning.
Det som sker innebär en kraftig positionsförändring jämfört med journalistiken för omkring fyrtio-femtio år sedan. Då stod analyser högt i kurs och de personliga kommentarerna var oftast väl underbyggda. Journalistens yrke vilade på heder och tydligt kontroll över subjektivismen för att inte i samhällsrapporteringen skriva egna åsikter läsarna på näsan. Idag agerar merparten journalister tvärtom. Man vill frälsa publiken med vänsterns farliga drömpolitik.
Jag är inte journalist. Dessutom är min åsikter tydligt deklarerade. Därför anser jag mig ha frihet till dagens rubrik om Sydsvenskan som en åsna. Kanske är inte åsnor särskilt dumma. Vad vet jag? Men det är i alla fall Sydsvenskan. Det är väl känt.
Torsten Sandström
